Oplanerad sovmorgon.

Suverän start på morgonen, vaknar halv nio och inser att jag har försovit mig 2,5 timme.. Finns inte så mycket att göra missade åtta bussen och var då tvungen att vänta på tio i tio bussen. Vilket innebär att jag missade mina två första lektioner och nu har jag bara en lektion kvar. Känns ju väldigt nödvändigt att åka in men jag måste. På stationen i Hallsta mötte jag en kändis :) Kommer ni ihåg julkalendern, mysteriet på greveholm? Ett av spökerna bor någonstans i närheten av Hallsta. Så hade sällskap av en kändis på bussen det var väl inget speciellt så men jag började att tänka tillbaka i tiden när man var liten. Sedan när jag böt buss satt där ett litet barn i sin mammas knä och lyssnade på en historia som mamman läste. Då fick jag känslan att jag vill också vara liten och grypa upp i mammas famn och lyssna på alla historier som hon brukade läsa för mig. Åren har gått för snabbt och det går bara snabbare hela tiden.. snart sitter jag här som en gammal tant.

Ibland känns allt så hopplöst, som en padda utan ben.

Man känner sig fast på ett ställe man vill därifrån men man kommer liksom ingen vart, benen är ju borta. Ibland vill man ge allt men man har inte så att det räcker. Man vill verkligen finnas där och räcka till. Man tar och ger av sig själv så mycket att det inte finns kvar något till en själv. En stöttepelare för andra men orkar knappt hålla sig själv på benen om det inte våre för att man just har andra som faktiskt finns där som en stabil grund. Men vad händer när det blir jordbävning och det bildas först en hårfin spricka i runden som sedan växer sig större? Jo, det blir ett stort hål i grunden och det är så lätt att falla ner där. Hur kommer man då upp? om ens egen stabila grund har hål i sig och man inte kan stå på egna ben.. Man försöker att täcka hålen med en massa saker, fylla ut det så att det blir mindre. Det man fyller ut det med är kärlek och omtanke, men när det inte finns mera att ge, inget mer att säga. Vad ska man göra då? Jag vill ge allt, allt och lite till för att fixa det hära. Jag tänker fixa ihop hålet igen och se till att grunden blir starkare av prövningen.

My heart will swallow us!

When you reach out your hand and only the wind is there.

...

Jag känner att jag bara måste skriva något men vad, det har jag ingen aning såhär långt. Orden bara blidas medan mina fingrar smeker tangeterna, ibland stannar dom upp för att hämta nya ord från mitt huvud. När orden tar stopp börjar jag rytmiskt att trumma på kanten av bordet för att sedan börja skriva igen. Varför kan jag inte skriva något meningsfullt? något som får er läsare att tanka, fundera och få ett liten känsla av det jag skriver. Vissa dagar få flyter det på och det känns som jag skrivit något av intresse men vissa dagar känner jag mig bara grå och genomskinlig som en i mängden. Jag vill inte vara en i mängden av männsikor men jag vill inte heller utmärka mig på något extremt sätt. Jag vill inte behöva färga håret, byta klädstil eller något sånt bara för att få männsikor att lägga märktet till mig. Egentligen vill jag inte vara den personen i strålkastarljuset heller vill jag vara någon som männsikor kommer minnas. Någon som tex Fine kommer minnas när hon är gammal och grå, då vill jag att hon kanske ska hitta ett gammal blid på oss och sitta där och lee för sig själv när hon minns mig. Att jag ska ha betytt något väldigt speciellt för just henne, att minnet av mig kommer att finnas hos människor. Finnas där som ett litet märke i henne hjärta. Det är nog en rädsla hos mig, att inte vara något speciellt för männsikor.

Genomskinlig grå blir jag utan dina andetag.

..

Snart är det då första advent! AHH!

Har köpt EN julklapp och har ingen aning om vad jag ska köpa resten eller när. Nu börjar alltså julklappspaniken komma sig smygande längst hörnet på huset. Det är jul överallt senast igår var det julmarkna på Jälla och efter det så åkte jag med Hanne hem till henne för att sova över. Hanna var som bambi på hal is när vi gick från stationen hem till henne. Vaknade i morse och gick till Smedby skolan där vi skulle prata djurhållning med två förskoleklasser. Och det gick bra men barnen pratade i munnen på varandra men vad kan man förvänta sig? Efter det så gick jag, Hanna och Ida hem till Hanna och dom lagade pasta och tomatsås. Tog pendeln till Uppsala och kom hem till tre idag, det var skönt och nu sitter jag här igen och åter nördar framför datorn.

Man måste ha bakpulver i mjukpepparkaka, inte Fine.

Denna video förklara lite av hur kvällen var i lördags :)

Annars kan man förklara med meningar som: Pojkvänsom inte lyssnar på vilken buss han ska ta utan det tar flera timmar innan han kommer hit. Bakning, där jag glömde bakpulvret i mina mjukapepparkakor. Pizza med coca-cola smak. Skäckfilm med en Fine som skriker och en Emma på golvet och Twister där jag såklart glömde bort att man INTE får ta bort handen.

TACK vänner för en härlig kväll med er!

Erase my name from this page.

..

Humöret svingar som apor i djungeln. Mina tankar skiftar från det negativa till det posetiva på tre röda sekunder. Jag vet inte riktig, det ligger som i en dimma över hela mitt huvud. Jag har inget att fokusera på, allt faller ihop till en klump av färger. Det går inte att urskilja något ur det och jag försöker, försöker förstå vad det är jag letar efter. Oftas när jag kommer till ett sådant skede brukar jag glömma mig själv och hoppa in i någon annans huvud, jag klarar inte av mig själv. Jag lever under en tid i någon annans känslobanor, jag känner inte mina egna. Vill bara ta mitt stora täcke och låta det täcka över mig och stänga in mig där under med mina tankar. Jag vill kunna urskilja färgerna, mönsterna och kunna ge mitt huvudet en karta att följa från mitt hjärta.

...

Together on phone line, and living at two opposite ends. It scares me to think, that you could find takers other than me and better than me. But your head is elsewhere and I’m talking enough for both of us. When will you see it's not so easy for me. You’re careless, and whispered, insulting, and bruising. And I thought that you said things were improving. These laces are untied, but my feet are still walking away.

Man säger att allt som händer formar människan. Vad är det då som har format mig till att bli den jag är just nu? Mina föräldrar har till en stor del i det hela sedan är det så mycket annat som spelat sina kort i monopolet om mitt liv. Min uppväxt bland killar har format den delen av mig som gör att jag inte tar någon skit, lekte man eller spelade spel med dom var man tvungen att tagga till sig lite. Det gjorde också så att jag var en pojkflicka större delen av min unga tid (3-10), det fick mig att inse att bara för att man är tjej betyder inte det att man måste gilla glitter och rosa. Jag tror att det var den pojkaktiga sidan av mig som fick mig att börja med karate. Men jag hade min tjejiga sida också bara att den var lite mera dämpad, jag red tillexempel det räknades ju som en tjejsyssla på den tiden. Jag hade på något sätt en balans mellan det tjejiga och pojkaktiga. Jag vet egentligen inte vad som har format mig mera men det är ju hela min omgivning, människorna och saker jag upplevt. Att ha gått i teater klass sedan 4 till 9 har gjort att jag har ett extremt självförtroende och det är ju väldigt bra att ha. Vänner har haft en stor påverkan på mig också, fått mig att bli lycklig och plockat fram dom bästa sidorna hos mig. Dom som har haft störst inflytande är så klart mina två favorit tjejer, Emma och Fine.

..,

Fine, hon vart min bästa kompis och det var först då som jag insåg vad vänskap var för något. Vi var/är varandras halvor och så fort vi insåg det så sa det bara klick och nu är vi länkade för en lång tid framöver. Hon fick fram den lite wild and crayz sidan i mig, hon fick mig att inte bry mig om vad andra tycker och tänker om mig för att jag var alltid underbar för henne. Hon fick mig att för första gången att lita totalt på en människa och våga visa den sidan inom mig. Hon är en av få som har sett mig gråta hysteriskt och hon vet nästan allt om mig. Hon har påverkat mitt något otroligt.

..

Emma, hon fick mig på en gång att öppna upp mig inför henne och tillsammans har vi övervunnit många hinder för både henne och mig. Hon vann mitt förtroende på tre röda och det har gjort att jag lättare tar andra människor till mig. Hon är en tjej som har gjort en fantastisk förvandling och jag är stolt över vad hon har övervunnit.

..

Nu spårade jag ut från mitt huvudämne men det blir så när man inser hur fantastiska vissa människor i ens liv är.

You used to say you wanted someone to know you inside out

Torsdag, allt rullar bara på med stormsteg och tiden verkar inte ha någon slowdown knapp. Känns som om det var måndag för en dag sedan eller något. Egentligen gör det mig inget att tiden går snabbare mot helgen men det är läskigt när man inser hur mycket tid som man har gått miste om, som det känns iallafall. Just nu sitter jag här efter lunchen och min mage är i uppror, idrotten gjorde så att jag nästan spydde men lyckades stoppa det i halsen.. inte så trevligt. Vilket nu har gjort att jag inte har någon vidare aptit, men jag åt mackor iallafall alltid något. Denna dagen slutar jag tidigt det betyder klockan två och jag är hemma i Hallstavik till tre. Då ska jag hem och städa undan mera på mitt dammråttreservat. Annars så.. vad finns det att berätta? Just nu händer det inget speciellt, allt bara rullar på utan att det händer något. Därför längtar jag till på lördagen <3

...

Ibland vet man inte vad man vill

och man vågar inte ta reda på det heller.

Everyone's hiding something

Onsdag: Kemiprov som mot förmodan gick otroligt bra, fick ett VG fast jag inte pluggade alls nästan. Ibland snappar huvudet upp ett och annat på lektionerna. Sedan fortsatte dagen med astronomi och ett arbete som ska göras. Samhällkunskapen var otrolig idag! men det var pågrund av Johan, han är en lärarkandidat som berättade sin berättelse om mobbningen som har var utsatt för från mellan till högstadiet. Det var flera gånger jag kände att tårarna skulle komma, det var så overkligt att höra allt det från en kille som stod därframme. Att allt det som han berättade med inlevelse och smärta var hans verklighet. Jag har aldrig hört någon som har blivit utsatt för att blivit nerbegravd under snö med ett järnrör ner tryckt i halsen, vilket har gjort att han nu lider av klaustrofobi Hur han vart grovt misshandlad av sin mobbare på skolan och han vart inte ens anmäld! och det är inte allt som han vart med om.. Med tårfyllda ögon vart jag så förbannad på att Johan blivit utsatt för den tortyren. Jag började känna att jag hatade hans plågoande lika mycket som han gjorde, man kunde inte mer än tycka att Johan var så otroligt stark som tagit sig igenom det här och delar med sig till andra. Detta föredrag satt djupa spår i både mig och mina klasskamrater! Sedan efter det uppskakade sanningen skulle vi börja jobba med olika frågor inom det kriminella Jag har frågan: varför vissa blir kriminella? den ska jag sitta och jobba med senare, ska försöka lägga ner mycket på det arbetet. Annars sitter jag här om vanligt och väntar på att bussen ska komma så man kan få komma hem och bara slänga sig på sängen och sova.

Sådär nu fick Sandra sitt inlägg som hon har tjatat om (:

Ulltuna och Telefoner

Nu känner jag för att dela med mig lite av mitt liv. Igår kväll så somnade jag till vid sex tiden, hade egentligen bara tänkt att vila men det slutade med att jag sov som en stock med dånande musik fram till halv nio då jag på något konstigt sätt vaknade till liv. Så klart satt jag mig vid min trogna dator och där vart jag sedan fast tills dess att jag ringde Fine. Det vart en väldigt långt samtal och jag undrar vad mina föräldrar kommer säga om räkningen... Men mamma förstår så jag kommer nog undan med det, hon bryr sig mycket om mina kompisars välmående. Under samtalet kom mina ord och skratta bra tillpass och samtalet slutade med en skrattande Fine. Superhyper satt jag där och såg klockan börja bli lite mycket men det insåg inte min kropp, då tog jag till det klassiska tee drickande och det funkade inte alls. Men på något sätt somnade jag, när det har jag ingen aning om men jag vet att huvudet var i tänkar tillstånd för mina drömmar var helt konstiga men ändå så att jag förstådd. Idag har vi inga lektioner utan vi var på studiebesök på Ulltuna, det var ganska roligt och jag vart så totalt förälskad i en katt som amputerat svansen. Så nu jäklar ska jag charma mamma och pappa till att kanske låta mig få en egen lite kissekatt, men jag kan ju se mig i stjärnorna men man kan ju alltid hoppas. Kommer hem till ett idag det är ganska skönt men jag kommer att behöva plugga kemi till porvet imorgon..

Vissa minnen bleknar med åren, andra förstärks

och vissa minnen vill man bara radera ut.

...

Jag förundras över hur våra hjärnor kan lagra så mycket innanför vårat två nävar stora hjärna. Minnen, nummer, dagar, år, händelser, människor och ansikten plus en hel del mer finns där inne. Förvarat i våran fantastiska hjärna, skyddad från omvärlden och människorna runt omkring oss. Hur tusan kan allt få plats på en sådan liten yta? Jag har flera gånger känt att nu får jag inte in mera i huvudet men på något sätt får jag in mera. Kanske inte just av skolämnen men jag får ju intryck och minnen varje dag som jag lagrar där inne i mitt eget privat förråd. Det är minnena som jag håller kärast, närmast mitt hjärta. Vissa minnen bleknar med åren, andra förstärks och vissa minnen vill man bara radera ut.

You raise me up!

If you ran to the end of the earth. I would catch you and you would be safe. If you fell down the well, I would bring you a rope and take all the pain. All the pain, that you hide from me everyday. If youre missing I will run away, I will build a path to you! If you're missing I will run away because I find myself in you. If I woke up alone I won't stop till i'll find you and you are with me. Cause by now, I know you better than you know yourself and I know what you really need. What you need, or i need but either way this is where you should be here with me. Or ill bleed so much that you wont believe...

Me loves You!

Livet är som att sitta på bussen,

du sitter still men bussen går framåt.

Jag har ingen aning om vad jag har här att skriva egentligen. Jag kan ju berätta om min helg men vad är det för intressant att läsa. Jag hade tänkt skriva ett långt inlägg men jag har inte hittat orken för att kunna ens skriva en mening. Bara för att jag inte har något riktigt intressant eller smart att skriva så får ni nöja er med att läsa om min extremt ohändelserika helg på väldigt länge. Fredagen det var ända dagen som jag faktiskt gjorde något, då åkte jag in till Uppsala efter skolan och strosade runt med Robin i stan tills Fine kom in. Då gick vi iväg till bion och sedan kollade vi på Heartbreak Kid. Efter det så hade vi en massa dötid som vi behövde slå och vi hamnade på Max med en vaniljmilkshake som jag och Fine delade på. Inne på Max satt det också några gäng med fulla alternativare som visade för varandra att dem minsann inte var så fulla och försökte gå på en linje. Tjejerna vinglade runt hela tiden och så fort dem landade i någons killes knä vart det hångelpartay. Fine fick en kommentar om sin palestinasjal att en sådan kunde man inte ha men ändå satt hälften med sånna på sig. Vi flyttade till ett annat ställe inne på Max eftersom jag inte orkade med dom. Där satt vi och pratade vi tre tills min buss skulle åka. Jag kom hem runt elva och då var jag extremt trött vilket resulterade i att jag sov bort lördagmorgonen men inte så fasligt bara till klockan 11. Lördag var en städar och film dag. Jag pratade väldigt mycket i telefonen också, så går det när man är ensam en hel helg. Och nu är det då söndag och det kommer bli en läxdag eftersom jag har prov imorgon, kan kanske vara bra att läsa på lite grann kanske.

Om du alltid säger "vi får se" händer det aldrig någonsin någonting.

- Nalle Puh.

..

Då var man tillbaka till skolan igen, det känns inte så tungt som jag trodde att det skulle göra. Jag har snarare slappat merparten av dagen så det kommer väl bara bli en vettig lektion idag. Har hämtat boken för körkortsteorin nu och har mina första lektioner imorgon eftermiddag, det verkar som om kursen kommer vara väligt självständig och vissa fredagar kommer jag kunna stanna hemma och läsa på där istället. Det känns i kroppen att jag har haft frossa i tre dagar, jag är slut i både kroppen som i psyket. Det är ju bara går kvällen ett bevis på, hur man nu lyckas med att känna alla dem känslorna under ett 10 minuter långt samtal. Jag har egentligen inte intressant eller unikt att berätta eftersom min hjärna går på stand on. Eller en sak kanske som är en aning udda med mig är att om jag nu kommer inom en framtid att operera bort halsmandlarna är mera orolig inför att inte få prata på en vecka än själva operationen.

Ju mera man tänker, ju mera inser man att det inte finns något enkelt svar.

I live for that single moment!

..

My eyes burn from these tears. Good things won't last forever. So what the hell am I supposed to do? You only wanted the things I couldn't give to you and you had it all anyway. So take take everything and leave me scrambling. Reaching for something that wasn't there in the first place. I know I can't expect you to spend forever with me. I live for that single moment! I take back everything I've said, You wore those words on your lips. As if they meant anything anyway. Sometimes I feel I could drop off the face of the earth. It seems I do more harm than good and I don't know if it's worth me losing sleep over this.

...

The human heart feels things the eyes cannot see

and knows what the mind cannot understand.

...

Vem skulle inte vilja kunna skriva långa, innehållsrika inlägg som faktiskt drar till sig tankar och känslor hos människor som läser det? Vissa har "det" och vissa har det inte. Jag anser mig tillhöra den sist nämna kategorin. Visst om jag kanske verkligen försökte så kanske det skulle kunna bli ett hyfsat inlägg, men problemet är att jag inte kan uttrycka mig i ord. Jag kan knappt uttrycka mig med rösten ibland. Det finns så mycket som man bär inom sig som man faktiskt, hur mycket man än vill inte kan få ur sig. Det finns inga ord, känslor eller något sådant som man kan uttrycka det med och försöka få människor att förstå. En annan sak jag kom på nu är att det är lättare att skriva sorgsna inlägg och riktigt glada, det verkar som om det ända vi människor vill är att visa sorgen i våra liv. Men det måste ju finnas något bra, för hur skulle man annars kunna veta att allt är mörkt om det inte har vart ljust. Det är lite som stjärnorna när man står där under en mörk himmel så efter ett tag kommer dem små strålande stjärnorna fram en efter en och gör att man fokuserar mera på stjärnorna än på den mörka bakrunden. Vi måste börja precis som med stjärnorna fokusera mera på ljusen i våra liv än den mörka bakrunden, det är inte alltid så lätt det vet även jag. Men man kommer längre om man känner att man vill leva det här livet som man har fått än att känna att man lika gärna kan kasta det i första bästa sopkorg. Det finns många vägar att välja och det är inte alltid lätta att veta vad som är "rätt" det är där vårat hjärta borde så säga sin del. Inte alltid så lätt det heller och hur ofta har man inte tänkt med huvudet istället? När ens hjärtat är inlindat hårt i plast och man kan inte höra vad det försöker att meddela.

..

Egentligen vet jag inte vad jag försöker säga med detta inlägg men jag hoppas att ni kanske fick en glimt i vad som är en liten del av mina tankebanor just nu i kväll.

Your Guardian Angel

I will never let you fall!

I'll stand up with you forever.

I'll be there for you through it all.

Even if saving you sends me to heaven.

Är huvudet dumt får kroppen lida.

det passar in på mig idag.

Jag kan egentligen inte med ord beskriva dom tre dagarna på Forsmark så jag förkortar ner det till två.

Oförglömlig fest!

Jag ville egentligen inte åka hem och det var jag inte ensam om heller. Dagen idag har vart seg, med en baksmälla som inte vill släppa taget om mitt huvud och min hals och nacke som envisas om att få mig sängliggande kanske denna vecka. Nacken känns som om man har en sådan nackkrage och halsen hindrar mig från att svälja och hosta. Men jag får väl skylla mig själv som sover brevid en sjuk pojkvän. Annars har den här helgen vart super (: och jag längtar redan till nästan gång man får dansa runt med ens bästa kompisar på dansgolvet i kåren.

Sekunderna, Minuterna och Timmarna.

Klockans tidsvisare rör sig ganska så sakta enligt mig. Har jag jag sitta och försöka vara duktig med mikrobiologin fram till klockan två då jag äntligen bara kan släppa allt vad skolan heter. Har som vanligt bara EN LEKTION på fredagar, väldigt meningsfullt (NOT!) Fast egentligen spelade det ingen roll idag eftersom jag ändå skulle ha vart inne i Uppsala till 14.40. Jag sliter snart ut mitt högra öga om det inte slutar att klia snart! det har hållt på och bråkat med mig nu i några dagar och det blir inte bättre även fast jag spolade rent ögat imorse. Rastlöshet är något som jag har väldiga problem med och det märktes igår då jag i brist på annat satt och skakade på mitt ben så att två skruvar lossnade från stolen. och imorse vaknade jag så tidigt att jag vart klar väldigt snabbt och inte hade något att göra, gick runt och vandrade runt i huset.

...

Nu kommer ni inte höra ifrån mig förens på söndag eftersom min helg kommer spenderas borta.

Party! Party ;)

All you people listen up! You are incapable of rational thought! You will not think! You will not move! You will not clinch! You will not have random synapse in your brain housing group! ? Is that clear?

Sir, yes, Sir!

If I give the word, you will move! If I do not give the word, you will not carry on random thoughts, is that clear?

Sir, yes, Sir!

You will not tell me what you think! I don't care what you think! What you think is irrelevant!

Lock your bodies, and stand by for command!

Jag har snurrat upp-och-ner i en bil!

Slå den ni! :)

..

Först var det fett läskigt men sedan vart det bara sjukt kul och jag flabbade en massa. Och jag snurrade runt i den bilen två gånger så nu känns huvudet som en överfylld ballong. Men det var faktiskt värt det! Denna dag känns som en sådan dag som kommer bli bra. Först fick jag ju tillbaka provet med alla rätt, snurrat i en bil, inga läxor idag och nu fick jag G på mitt samhällkunskapsprov och jag inte pluggade till.

This is the correlation of salvation and love.

Varför ska nästan alltid föräldrar ha rätt om saker och ting?

Igår kväll la jag mig på sängen för att vila men det slutar med att jag sov från 6 till 9. Då gick jag upp och in i tvrummet där pappa sa att det var ju roligt att se mitt ansikte eftersom jag hade vart i min batcave. Jag svarade att jag hade råkat somna och vaknade nyss. Han sa då att nu skulle jag inte kunna somna i kväll men jag sa att det skulle jag visste kunna. vem tror du hade rätt? Jo, min far sålklart! Jag låg där och vred och vände mig i tre timmar innan jag på något sätt somnade som en stock. På väg ner till bussen idag tänkte jag på något, något viktigt som jag nu inte kommer ihåg. Det känns kanska sugit eftersom det var något som jag ville skriva på bloggen. För övrigt har jag märkt att det är onsdag idag! När hoppade vi över dagarna? Nog för att det gör att det bara blir närmare fredag :) Idag på lektionen satt jag och skrev ner alla prov vi ska ha framöver och det var en del..men jag ska verkligen försöka att satsa på det. Fick tillbaka ett prov från Populationsdynamiken och hade fullpott :) utan att ens plugga.

Japp, jag är en skrytmåns.

Hur resten av dagen kommer att bli har jag ingen aning, har inga läxor eller prov i veckan så jag ska väl bara njuta av det tillfälliga lugnet.

..

Sedan vill jag ge ett STORT tack

till min underbara Groda som hjälpte mig med engelskan igår <3

Rätt eller fel?

Jag kom och tänka på en sak när jag gick från skolbyggnaden till mitt klassrum över djurhuset. Att man får ju en viss känsla i kroppen när man gör något rätt, något bra. Men man får ju en känsla av att göra fel saker eller lite "förbjudna" saker också. Jag kom om tänka på att vilken känsla är egentligen starkast? När man gör något "rätt" blir man ju mest stolt över sig själv men när man gör "fel" så får man mera en kick. Det spelar ju egentligen roll om hur ofta man gör något av dem, för gör man "fel" hela tiden blir det ingen speciell känsla och samma sak är det om man är jätte duktig hela tiden. På något sätt måste man ha en balans eller göra något mycket av det ena och lite av det andra, För att liksom kunna känna en skillnad mellan dem. Jag känner själv att just nu vill jag göra lite "dumma" saker, kan vara pågrund av att jag annars har vart så lugn och hållt mig borta från det mesta som räknas till det felaktiga sakerna. Men detta gör ju att människor i min närhet blir förvirrade eftersom jag inte har vart sådan förut. Det kan jag förstå men på något vis måste jag ju får göra mina egna misstag och lära mig genom egen erfarenhet och inte genom andras. Dåliga ursäkter..ja, det kan tänkas men så är det ibland man har inte alltid en bra förklaring för saker och ting. Men det jag ändå förundras över är att även fast att man vet att det är "fel/dåligt" så gör man det ändå, hur kan det komma sig?

...

Ibland slutar man aldrig att bli förvånad

över hur vi människor fungerar och tänker.

Jippi!

Emma ska med till Forsmark <3

OCH att jag skickar min mobiltelefon på lagning
så jag har ett annat nummer om ni vill nå mig.

Ville bara meddela det :)

Give me some sleep.

Nu märks det att jag är totalt utmattad: jag har huvudvärk, ser suddigt och är allmänt ointresserad av det vi gick igenom på djurvården. Kan ju vara för dom två först nämnda, det är ju inte så lätt att försöka vara flitig då. Humöret blir inte bättre av att jag måste sitta och plugga när jag kommer hem.. (spyr över läxor!). Det som förgyllde min dag lite grann var iallafall att jag fick ett VG eller MVG på min dikt i engelska, det var ett plus i hörnet och det är det högsta så antar på MVG. Denna dag är nog en sådan dag då man tolkar allt till sex exempel:

Anna våran engelska lärare sa: Man kan ju inte gå efter längd och storlek jämt.

Jag tolkade på ett annat sätt medan hon menade längder och innehåll på texter.

..
Klassens nya slogan som jag och några har fått fram:

Vi säljer sex.

Slickar, Suger och Biter.

..

Det är då inte seriöst utan det första är en mening som vart misstolkad.

Dom tre andra orden är sätt att äta polkagrisar på.

x)

Back to reality.

Då var det dax för skolan igen. Tidiga mornar, sena kvällar, läxor och anteckningar. Jag är inte taggad alls inför att gå i skolan denna vecka, det känns som om lovet nyss började. Men på något sätt lyckades jag komma upp i morse till och med tidigare än vad som nödvändigt. Tre timmars sömn blev det i natt, det är andra natten nu som jag inte kan somna. Det kan ju vara för att sängen är tom.. men jag hoppas att jag inom snart kommer kunna sova lika bra själv igen men det är ju inte samma sak ändå. Jag tror jag får spela in ett band med hjärtslag och spela upp när jag ska sova, det låter ganska smart faktiskt.

..

Boys speak in rhythm and girls in code.

Make the time spin.

Idéer, planeringar och en stark längtan!

..

Fredagen är den dagen jag suktar efter just nu. Jag och Fine smider planer och kommer på festliga idéer. Det ska bli grymt roligt att se slutresultatet :) Sedan har jag vridit och vänt på saker för att kanske lyckas få med mig Emma ut dit, och just nu ser det inte allt för mörkt ut. Det kommer då att bli Jag, Fine, Emma och Linn. Emma blir den ända brunetten ;) plus alla dem tusentals andra som kommer vara där. Kanske ska berätta att jag pratar om Vollebollfesten som hålls på Forsmark och det blir bara bättre mina damer och herrar det kommer vara utklädnad också :)

..

Vad kan göra en fredags kväll bättre?

Jag kommer att:

• Få dansa hela kvällen :)
• Umgås med mina underbara <3
• Umgås med alla andra sköna människor där
• Få sova med min pojke igen <3

Och sist men inte minst: Få vara utklädd :)

Grodan och Fladdermusen <3

Denna dag går egentligen inte att förklara med ord.

Så därför tänker jag inte göra det heller.

Kolla in bilderna på min bilddagbok istället :)

Det är så konstigt att försvinna, det känns så dumt att stanna kvar och så befängt att leta svar. Finns ingen eld som orkar brinna, inga röda mattor och ingen stolt fanfar. Men stjärnor glittra vackert och vimlar av passioner kan det tyckas, men inga stjärnor inga himlar över dom som inte lyckas som en skymt i varandras blickar innan allting faller loss som ett konstgjort litet blosssom en "pacemaker" som tickar för oss.

Silverstein <3

Never Again. I'll slit my throat with the knife I pulled out of my spine. Maybe when you find out that I'm dead, you'll realize what you did to me. And if my lungs still let me breathe, would you be there for me? If I can make myself believe, I'll give you back what you took away. No, I won't let it go. Douse myself in gasoline. So don't save me when you come into the fire. I'd rather die than have to see your smile. You made me swear! I can't sleep. Realize all these things that you took from me. Smash my heart into dust. Suffocate my mind. Tear at me from inside. Smash apart what you created. How can i ever stop you from crushing my soul? It was, it was yours, yours to begin with.

Dörren slår igen och hon följer den stenlagda stigen ifrån huset ner mot vägen. Hon vet vart hon ska gå någonstans, hon ser vägen framför sig så självklart. Snart står hon där vid kanten av skogen, ska hon våga gå in i mörkret? Utan vare sig lampa eller månljus. Hennes hjärna går på högvarv och hon orkar inte tänka efter, det första steget är alltid det svåraste. Steg efter steg kommer hon allt längre in i skogen. Nu finns det inte en ändå ljuskälla att förlita sig på, hon går med trevande och tvekande steg allt längre in. Hon har sett stigen förut men inte vågat att gå den utan ljus. Grenar och stenar gör tillfälliga stopp i hennes väg men går lätt att undanröja. Tillslut kommer hon till gläntan, hon lägger sig frysen ner på marken och rullar ihop hennes kropp till en liten boll. Så ligger hon i flera minuter, helt stilla utan att nästan andas. Sakta börjar hon att lossa sitt grepp runt kroppen och lägger sig på rygg. Hennes blick fastnar på den mörka himmelen, fast den var inte mörk. Efter några sekunder började stjärnor att framträda från den mörka bakrunden. Hon fokuserade och tillslut så sken stjärnorna mot henne. Hon reste sig upp och stängde sina ögon, när hon öppnade dem var stjärnorna borta igen.