Sidor

måndag 31 december 2007

HAPPY NEW YEAR!
...
Snart är det slutet på ett år och början på ett nytt. Tiden bara flyger iväg och mycket har hänt under år 2007. Det har hänt saker som har format om mig som människa men som också har gjort mig till en starkare människa. Det har väl hänt saker som kanske inte borde ha hänt, men saker händer ibland och det finns väl en mening med allt. Jag har inte hållt något av dom löftena som jag sa förra året vid denna tidpunkten. Därför ska jag bara ge mig själv ett enkelt löfte som jag SKA följa.
...
Leva livet!
Jag ska ta tillvara allt som kommer i min väg.
Fokusera på det som är bra i mitt liv.
..
Over and out for year 2007

söndag 30 december 2007

The greatest thing you'll ever learn.
Is just to love and be loved in return.
...
Jag måste bara berätta om två underbara dagarna som har vart. Dagarna vart såklart bäst tack vare självaste Emma! Jag åkte hem till henne på fredagen och sov där, den dagen kommer man aldrig glömma! promenerade ut till Uddhamn och gick ut till brännskär i mörkret, jag sa såklart att jag är stadigt på fötterna och halkade på en hal sten. Vi kollade på konstigt rymdskeppsljus som visade sig vara en fyr och sedan gick vi ner mot badplatsen. Där gick vi i mörkret med endast mobilens ljus som lyste upp och så tyckte jag att jag såg något röra sig. Jag skrek : SPRING! till Emma och shit vad den ungen kan springa x) efter det så gick vi hemåt igen och pratade en massa och tillsist vart klockan lite väl mycket så vi gick in. Nu ska jag berätta för er att Julmust är den nya drogen och effekten är skratt. Emma och jag låg och skrattade från klockan ett till sex. Vi hade ont i käkarna, magen, halsen och sedan fick vi huvudevärk men vi kunde bara inte sluta skratta! Här har vi några fina citat från kvällen, jag varnar för att dom är hum, konstiga:
..
Emmas kvällsbok
- Drömmer inte ens jag sexdrömmar? Jag är ju som en nunna!
Jag får helt enkelt inte drömma om sex. Var är min Harry Potter bok när jag behöver den?
,..
Det är kolsvart i rummet.
Emma: Kolla då!
Patricia: Jag ser.
...
Emma: Min mage har sammandragningar!
Patricia: I kroppen?
..
Sedan så umgicks vi lördagen också då vi åkte hem till mig och hade filmkväll med Linn. Vi kollade på Frostbiten och den satt jag och kommenterade så att dom andra vart små irreterade och små rädda för mig. Efter det åkte Linn hemm och jag och Emma kollade på Moulin Rouge <3 Vi satt och stor bölade och resten av kvällen lyssnade vi på låtar därifrån.
..
Jag märkte hur mycket jag har saknat att umgås med dig Emma!
Tack för en minnesvärd kväll med dig!
<3

torsdag 27 december 2007

Vissa har ansikten som har ett namn.
Vissa har ett namn och en titel.
Dom är männsikor jag inte vet vilka dom är.
Skuggor ur mitt förflutna som jag inte minns.
eller minnen som gör ont inom mig.
Jag minns små bitar av dom, puzzlet är inte helt.
En del av mitt livsarv som är försvunnet, in i ett hav av vätska.
Förlorade till något som har förstört allt.
En del som alltid kommer vara förlorad..
En del som aldrig kommer kunna bli hel.

onsdag 26 december 2007


It doesn’t work that way, you’ve seen enough to know better. Better recalculate it,this time use your heart and not your mind. Maybe you just don’t get it, and you’ve worked too hard to throw it all away. Maybe you’re just not ready baby, to start over again. You couldn’t make it better if it never belonged. You can take your time, figure it out. We’ll find a brand new way, you’ve seen enough to do better. When you recalculate it, darling use your heart. Maybe you just don’t get it and you’ve worked too hard to throw it all away. Maybe you’re just not willing, to start over again. You couldn’t make it better if it never belonged. It’s funny how we starve for our salvation, maybe it was right in front of you. Searching in the strangest of all places, maybe it was there beside you.

Jul, Jul.. Snöfria Jul!


A Merry Christmas!


Sitter här i min mysiga morgonrock som jag fick i julklapp och tänkte att jag ska väl önska er alla en god jul i efterskott och sedan kanske berätta lite kort om min julafton. Jag spenderade den i Skutskär hos min moster Marianne tillsammans med min familj och släkt. Kollade så klart på Kalle anka och fick i uppdrag att massera min kusins Mickes axlar, ingen lätt uppgift kan jag meddela eftersom han är vältränad som en buffel! Sedan åt vi julbord och öppnade julklapparna. Jag gullade mesta dels med kusinbarnet Hampus som har lyckas charma sig in ordentligt hos en sån som jag, är inte egentligen så mycket för barn eller så länge dom inte skriker, spyr eller skiter så. Vart inte en sådan lång Jul utan vi började röra oss hemåt mot Hallstavik runt sex tiden. Det var en bra jul med tanke på att det inte fanns någon julkänsla hos mig alls.. Men så blir det väl när ålderna börjas att höjas.
Idag så la jag mig vid 6 tiden precis innan min kära far kom in genom dörren och det slutade ju med att jag sov fram till tre och såklart är det kolsvart så jag vill helst lägga mig i sängen igen och sova. Hoppas alla hade en bra jul och är hyfsat nöjda ävenfast snön inte ville komma! Nej, nu ska jag lägga mig i sängen och läsa klart min bok jag fick igår :)

lördag 22 december 2007

What have I got to do to make you love me?
What have I got to do to make you care?
What do I do when lightning strikes me
And I wake to find that you're not there?
What do I do to make you want me?
What have I got to do to be heard?
What do I say when it's all over
And sorry seems to be the hardest word.
It's sad, A sad situation
And it's getting more and more absurd.
Why can't we talk it over?
...
It seems to me that sorry seems to be the hardest word
Julen närmar sig.
Kan ge en lite kortfattad sammafattning om dagen idag. Träffade Emma och Fine för att byta julklappar och Fine kunde så klart inte hålla sig från att öppna en julklapp. Min får hon inte öppna förens på julafton och hon tycker det är en ren plåga att behöva vänta. Sedan satt jag och Emma vid datorn och flummade :)
..
" Jag vill vara Abo!"
"Nej, du får vara elefanten i Aladdin"
"Emma.. Elefanten är Abo?"
..
Sedan gick vi ut i kylan för att Emma skulle möta Sara och byta julklapp med henne också. På något sätt fastnade vi där med Sara och Jossan och började prata om ungar som slickar på fönster, nakenkatter och munkfåglar. När man kom in igen så var fötterna rena rama isbitarna men man hann värma sig lite innan jag följde med Emma till bussen. Sedan spenderade jag 1,5 timme i telefonen med Martin. Det är första gången på veckor som jag har kunnat sätta mig ner helt utan att bli rastlös och kolla på en film, denna gången vart det I think I love my wife. Nu kommer jag troligtvis spendera många timmar framför dumdatorn och dumburken. Jag kom föresten fram till att jag är internetberoende.
Over and out!

We're all suckers for tragedies.

That my strength is failing and I can't go on this way.

And this heart's not beating. It just doesn't seem the same..

fredag 21 december 2007


In Fate's Hands


Första dagen på jullovet, det är skönt att veta att nu kan man bara slappa fram till den 8:de. Skolavslutningen gick snabbt och sedan var det dags för våran teater som engelska B skulle hålla inför lärarna, gick mycket bättre än förväntat. Sandra var otroligt modig som hade huvudrollen och är totalt scenrädd ändå så gjorde hon det med bravur. Kom hem till tre och la mig på sängen och somnade. Vaknade till och då var det på tiden att sticka hem till Fine och umgås med henne, Robin och Emma. Det var riktigt trevligt och jag har saknat att vi inte ses så ofta, men nu har vi hela lovet på oss! Alltså det är fredag på måndag är det julafton.. någon som har någon julkänsla i kroppen? Inte jag iallafall. Jag har slagit in julklapparna och pyntat klart mitt rum men det känns inte ett ända dugg i kroppen, julen kommer väl aldrig att bli den samma nu när man är "äldre". Jag har iallafall hunnit med ganska mycket för att vara första dagen på lovet tycker jag och förhoppningsvis så kommer väl jag ha lite bättre kondition efter lovet om jag och Fine fortsätter och promenerar med hundarna.




I dont know anymore.
Will you help me to understand?
Cause I been caught in between all I wish for and all I need .
Maybe youre not even sure what its for, Any more than me.

tisdag 18 december 2007

Från boken Tusen gånger starkare av Christina Herrström:

" Och deras blickar blev så annorlunda. Samtidigt som de såg mer kritiska ut, såg de också skyggare ut. Och granskandet kändes hårdare och hårdare. Det var som om det glömde att vi fanns livs levande framför dem med våra ögon och våra hjärtan. Det var som om de trodde att vi blivit till tapeter i deras pojkrum, när de började poängsätta oss.
Killar går precis som tjejerna i flock. Men deras blickar irrar inte så mycket, för det letar inte hela tiden efter våra blickar.
som vi.
Tjejerna tycks hela tiden vara medvetna om var killarna är, var de tittar, om de tittar.
Det är längtan efter kärleken. Jag vet inte om vi längtar mera efter kärlek än killar, men de verkar så barnsliga trots sina stora kroppar, att jag inte tror att de längtar efter kärlek på samma sätt som vi. Men jag kanske har fel.
Våran längtan gör oss trötta.
Vi är för stora och vi är för små. Vi kan inte krypa upp i mammas famn, som förut, och låta henne smeka och kyssa oss. Vi kanske inte vill heller. Men hur ska vi fylla tomrummet? Att gosa med ett marsvin ger inte så mycket respons.
Och våran längtan laddas oavbrutet, till och med om vi tittar på ett teknikprogram på teven, för i pauserna kommer reklamen, oftast sprängdfulld av förälskelse och kärlek. I reklampauserna finns de glada skratten, ivern och värmen, Ömheten, åtrån, glädjen.
Så ska der se ut. Om det känns som det ser ut, så vet man att man lever. Och är lycklig."

Gary is getting drunk to forget Sarah. Sarah is stealing money from her parents. Aaron is lying straight to Jon. About Megan and the things that went on. Jessica is a gossip, Laura is a slut. Derrick hits Bridget and Ben deals drugs. Seth spends all his money gambling. Joey stopped praying.

It's all the same.

We are all the same people.

With sinning hearts that make us equal.

Thoughts are the shadows of our feelings
- always darker, emptier and simpler.

Vi traglar samma gamla saker hela tiden, det är som om tankarna är som nålar som sitter fast i våran hjärna. Blockerar oss från att kunna tänka på något annat, sitter där och gör oss medvetna om att dom finns där inom oss. Det är nästan möjligt att bara sluta tänka på det, det finns där hela tiden. Som en gnagande känsla som ett lyckopiller som tårar och som skratt. Man kan försöka dölja det, gömma det djupt inom sig själv och låsas som om det inte existerar. Men ändå går man där med den falska masken över sitt ansikte och känner att inom sig är det fel. Problem är till för att lösas som Emma sa till mig. För att kunna bli av med problem eller jobbiga tankar måste man lösa dom. Det hjälper inte med att låsas att dom inte existerar, för dom sitter i din hjärna som nålar. Ju mera du förnekar dom desto längre tränger dom sig in i dig, ju svårare och ondare gör det att försöka att plocka ut nålen.
...
Vi hamnar i en ondcirkel av tänkande som vi inte kommer ur, detta kan gälla allt. Jag har mina dåliga vanor av tänkande och det tror jag alla har, vi har alla något djupt inom oss som vi gör oss själva illa med. Mest typiska är att tycka ner sig själv, att intala sig själv att man inte är värd lika mycket som människor runt omkring. Man är för fet, dum i huvudet exetra. Oftast är detta bara en skev bild man har av sig själv, det är bara du som ser dig som en fet gris med iq som en badboll. Jag kan gissa att alla dina vänner och familj älskar dig och du är verken fet eller misslyckad i deras ögon, vi är allt för självkritiska. Och inte fan mår man bättre av det! Drar ner sig själv i skiten och tilllåter inte sig själv att resa sig på benen igen. Man lyssnar inte när folk säger att man är underbar och duger som man är, jag vet själv att det åker in genom ena örat och ut genom det andra. MEN personena som säger så ljuger INTE! I DERAS ögon är du precis så. Jag förstår att man trycker ner sig själv det är så våra liv ser ut nu, vi duger helt inte om vi inte är supersmala och ser totalt snygga ut, men vem bestämmer vilken som är snygg eller inte? alla har olika smak och gillar olika utseenden..
...
Jag bara stör mig så grymt mycket på att man inte kan inse att man är älskad precis som man är, man blir inte mera älskad för att man är några kilo lättare. Visst jag kan vara självkritisk, men jag försöker intala mig själv att det jag säger om mig själv är lögn. Att det jag ser i spegeln när jag får för mig att jag har blivit större att det är en sjuksida i mig som försöker vinna mig tillbaka i dess våld. En sida som vill mig inget annat än ont, jag vet hur den förstör både för mig och personer i min omgivning. Ibland vill jag bara gå upp flera kilo i vikt bara för att få sluta höra att jag är så smal och det är så fint, varför kan jag inte vara som dig Patricia? Visst vilken annan kanske skulle ta det som en komplimang men det gjorde jag förut nu blir jag bara rädd.. rädd över att jag faktiskt är smal och att folk tycker om det och VILL vara så. Det känns som om det är jag som startar så att vänner känner sig stora som hus, när jag egentligen skulle vilja vara som dom. Ja, nu gnäller jag över att vara smal. Livet blir inte lättare, man blir inte lyckligare. Jag vill bara att folk ska inse det!
...
Om jag ska vara ärlig mår jag dåligt av mig själv.. jag hatar mig själv ibland för att jag har den här taniga kroppen. En kropp som får andra att känna sig tjocka, ibland känns det som om.. kanske är löjligt men att om jag våre en aning större att folk runt omkring mig skulle vara mera nöjda med sig själva. Jag vill inte att ni som läser ska må dåligt för att ni kanske ger mig denna känsla eller ger mig dom kommentarerna, Jag vill bara skriva av mig så att ni kanske förstår hur jag känner och att jag tycker ni måste bättra er. NI är underbara som ni är, jag skulle inte älska er mer eller mindre om kilorna försvann. Jag älskar era personligheter! Jag är inte fixerad vid hur era kroppar ser ut, ni har en insida som är av renaste guld och jag vill att ni förstår det. Ni mår inte bättre av att göra er illa på det sättet att trycka ner er själva, jag lovar att det kan andra göra och därför borde du och ditt huvud tillsammans motarbeta det negativa ni kanske får från omvärlden.

måndag 17 december 2007

Lately I'm thinking that I don't feel quite like myself
and honestly, I feel like I've turned into somebody else.
The world keeps moving and I just keep standing still.
Look at all you're doing, Nothing could fill my heart.

One Foot In, One Foot Out

Nu är det dom sista skoldagarna sedan är jag fri! Hade engelska och övade teatern som vi ska spelar upp på engelska, det är A christmas carol för den som inte vet. Jag tyckte det gick bra men det var väl lite delade meningar om det.. sedan frös man nästan sönder under djurvårds timmarna eftersom vi inte har NÅGON värme i klassrummet, hela klassen satt med ytterkläder och egnade tre timmar åt att anteckna. När jag kom hem så gick jag och pappa och hämtade våran julgran. Jag kände mig som en fem åring igen och sa det till pappa och han sa att jag har ju faktiskt följt med varje år sedan jag var fem men jag syftade mera på att jag hade termobyxor på mig för att inte frysa. Efter mycket kretik så hittade vi en gran som föll oss i smaken. Sedan var det mening att jag skulle leka med Amanda idag men den stackaren låg hemma och mådde illa. Så det vart inget med det men Emma kom hit och gjorde mig sällskap ett tag innan hennes handbolls träning. Satt mig och gjorde lite efterforskning till mitt genetik arbete och började lite smått på det innan jag tröttnade totalt och gav upp. Det var kortfattat min dag idag och imorgon kommer det bli julbak och julpyssel med klassen :)

söndag 16 december 2007

Somehow everything's gonna fall right into place.

Då var det dags att uppdatera lite grann om vad som har hänt under helgen. Dom flesta vet att jag har spenderat mina lediga dagar nu ute hos dom underbara forsmarksborna. Där händer det alltid något och speciellt på helgerna så sover man sällan innan två. Fredagen då kom jag dit och genast kände jag hur all min skolstress bara försvinner, jag tänker bara just då på nuet. Det vart fest och ibland kan man råka få i sig en aning för mycket, jag mådde bättre än vad jag förtjärnade. Fine fick en gullig fläskläpp troligtvis av att hon ramlade ner i något dikt, vi har ingen aning faktiskt. Somnade runt efter 4 då dom två ylande killarna gick in på ett rum efter att jag gått ut och kollade vem det var som låg utanför rummet och plågades. Lördagen var en helt underbar dag och jag spenderade flera timmar inne på Lucias rum ( Lukas ) med Feddo, Håkan och Yoshi på kvällen. Vi satt och pratade rätt och slätt om det mesta och vi kom fram till att rubrix kuber kan man använda för att ta bort den sexuelladriften, vi gjorde försök på Håkan som var totalt förlorad till kuben. Runt tre tiden på söndags morgonen gick jag, Håkan och Feddo över till 48:an och kollade på film. Det slutade med att Håkan somnade sittandes med kuben i handen! Såg jätte gulligt ut så jag ville inte väcka honom. Gick in och la mig hos Martin vid 5 tiden när Feddo gick över till sig. Satte mig på bussen hem och nu är jag i Hallstavik igen.

torsdag 13 december 2007

Decision, Decision and Decision.
Santa Lucia.. sången fortsätter.
Inget jäkla julkänsla överhuvudtaget! Tack iallafall att det är fredag imorgon och att skolan är åter är slut för denna vecka. Jag har börjat få nya rutiner: Jag går och lägger mig sent, ligger och funderar tills jag somnar av utmattning, vaknar försent och stressar till bussen, sover på bussen, gå upp till klassrummet, lägger jag mig på bordet och sover tills lektionen börjar, väntar på bussen, somnar på bussen, kommer hem och sitter vid datorn tills allt börjar om från början igen. Mycket sömn som inte känns av, lika trött är jag iallafall. Idag måste jag plugga engelska eftersom det är prov imorgon och jag kan nada om alla dom gamla klassiska engelska författarna som ligger döda i graven. Snart ska jag och Kimberly leda våran idrottslektion: spökboll, yoga och massage :)
...
Att bestämma sig är som att bädda en säng.
För det mesta underlättar det att ha någon som hjälper till.
Någon som vill hjälpa mig?

onsdag 12 december 2007

En dag i vänskapens namn.
Idag så här väl vänskapen framträtt kanska så mycket. Först i skolan där jag, Kimberly, Jessica och Sabina satt och pratade djup om olika saker. Det var skönt att känna att man bara kan pratat på utan att tänka sig för vad man råkar säga om sig själv. Mysigt helt enkelt och känna att dom har ett förtroende för en. Sedan så kom man hem från skolan och fick träffa min underbara Emma! Det var fan 18 DAGAR sedan vi sågs senast!
Det blir antingen:
- 2,5 Veckor
- 432 Timmar
- 25920 Minuter
- 1555200 Sekunder
..
Tack vare att hon var här hos mig och pratade, skrattade, åt kladdkaka, kollade på film och bara fanns här så orkade jag att skriva klart samhällskunskap inlämningsuppgiften.
You and Me!


kolla in antalet dagar x)

tisdag 11 december 2007

A memory <3

Går inte att förklara riktigt hur mäktigt det var att stå där nere framför scenen bara en meter ifrån sångaren,

så nära att jag faktiskt kunde hålla hans hand.

...

Svett. Vatten. Värme. Gemenskap. Vibrerande bas.

Skrik. Närhet. Andnöd. Svimmningar

...

Jag hade en underbar kväll tillsammans med Linn, Jens och Emilia. <3

Stor tack till Jens som först la ut pengar till en tröja till mig och sedan såg till att jag inte vart nertrampad eller total mosad! Sedan att han stod där som stöd när jag tuppade av.


måndag 10 december 2007

Konsert!
..
Om kanske mindre än 10 timmar kommer jag att vara på fryshuset och låta hela min kropp slukas av Silverstein men också av dom två för banden Blessthefall och The Vincent Black Shadow. Först är det då en lång dag i skolan och sedan direkt sätta sig på pendeln in mot Stockholm. Jag är trött och ganska sugen på att gå ner och lägga mig på soffan och sova någon halvtimme innan engelskan börjar. Jag måste börja lägga mig i tid, det börjar slita ganska mycket på min kropp att bara sova 5-6 timmar på en kväll. Igår var jag i Stockholm med mamma och syskonen och shoppade lite julklappar. Nu är det bara mina syskons julklappar och Robins som saknas, det kommer jag nog köpa någon dag efter skolan tror jag. Kan det inte bara bli jullov? Jag har inte ens lite extra energi kvar till skolan.. läxorna staplas på högar och jag bara ser hur den växer. Hur fan ska jag orka med och hinna med allt?!
..
Patricia ta dig i kragen och gör det bara!..
..
Nej, så enkelt är det bara inte. Tre inlämningsarbeten, tre prov, 2 försenade inlämningar, läxor... Jag MÅSTE bara få det här att gå ihop och skulle det göra det är de ett under.
...


Suffocate my mind.
Tear at me from inside.
Smash my heart into dust.
And if my lungs still let me breathe, would you be there for me?

söndag 9 december 2007

Svartsjuka är rädslan för att mista dom man älskar.
Svartsjuka, den gnagande känslan i bröstet. Den som förgör dig innefrån och ut. Får dig att tro saker som inte är sant, som sakta men säkert ser till att du lider. Hjärtat i uppror och själen som fryser till is. Det känns som om allt glider mig genom fingrarna och jag har inte orken att knyta nävarna för att stoppa det. Man står det som ett jäkla fån och ser allt bara försvinna bort..utan dig. Det kan vara så att dom står där tät intill dig men det känns som dom är flera kilometer bort.
...
Kort sagt: Jag saknar er, jag saknar oss!
Jag älskar er med hela mitt hjärta!
..
Grodan och Flugan.

lördag 8 december 2007

You know it's even worse in my head.

Har ni upplevt någongång att ni inte är er själva? Det är en sådan dag idag, jag har gått som i en dimma. Jag pratar, jag skrattar och allt sånt men det är inte äkta. Jag tänker inte, jag bara är. Förstå var jag på sjukhuset och hälsade på en släkting som ligger där. Jag gillar inte sjukhus, dom får det att krypa och kräla innanför huden på mig. Vi satt oss och tog en fika, jag kände att jag var någon annanstans. Vi åkte och handlade mat, jag var någon annanstans. Frånvarande och humöret är inte direkt bra. Mår konstant små illa, huvudvärk och jag är trött hela tiden. Vi kom hem och började med middagen, jag bråkade med syster och hon bad om ursäkt för att hon inte var lika perfekt som mig. Vad fan får hon allt ifrån?! JAG ÄR INTE PERFEKT! lång där ifrån snarare.. det sårar att min syster jämför sig med mig. Hon är hon och jag är jag, vi är två olika individer.

torsdag 6 december 2007

Lets leave this place and say that we escaped
Torsdag, kort dag i skolan. Jag är trött och sliten, vill helst kura ihop mig någonstans och sova fram till tre. Har vart hos sjuksyster med halsen och hon tycker att jag ska ta en halsodling och prata med läkare om att operera om han/hon tycker det är nödvändigt. Nu mera är inte dagarna uppdelade utan dom bara klumpas ihop till en massa, som råkar ha olika benämningar. Just nu är det en period när jag inte orkar. Jag orkar inte med alla läxor, orkar inte med mig själv, orkar inte med att folk mår dåligt. Jag känner själv att jag stänger in mig i en bubbla och låter allt bara passera förbi mig. Alla verkar må skit just nu, eller så är det väl bara många i min klass som gör. Kanske går någon epidemi av något konstigt virus som sätter sig i hjärnan och gör att folk mår skit, det skulle vara så mycket lättare om det var så faktiskt. Då skulle man bara behöva ta medicin och sedan skulle man bara botad, men varför ska det vara enkelt för? Jag har för många tänkar och känslor som slår imot mig just nu. Mina sköldar har slutat funka och ja, jag försöker iallafall.

SILVERSTEIN på måndag <3
It's all the same.
We are all the same people.
With sinning hearts that make us equal.

tisdag 4 december 2007

NU BÖRJAR MIN SATANS HALS IGEN!
Ännu en gång börjar min hals att klia och leka rövare igen. Det verkar som om varnannan vecka ska jag ligga där med ont i halsen. Först halsfluss och sedan två veckor senare en halsinfektion och nu detta! Nog för att det bara kliar just nu men det blir bara värre hela tiden. Om det nu visar sig att jag har någon infektion eller något sånt måste jag till läkaren och prata om att kanske ta bort halsmandlarna, för detta kan ju inte fortsätta. När till och med sjuksköterskan på skolan sa att jag borde fundera på det så.. Idag ska jag faktisk försöka att vara social med min familj, har vart så nu ett bra tag att jag bor framför datorn. Min pappa kom nämligen in på mitt rum igår och undrade om jag inte kunde komma ut och vara social. När pappa ber om att få umgås med mig så måste det betyda att jag sitter vid datorn ganska så mycket eftersom han frivilligt vill ha mig med. Just nu blir det inget intressant inlägg kanske senare ikväll om jag känner att det kliar i fingrarna istället för halsen.

måndag 3 december 2007

Regnet smattrade mot min huva som jag hade dragit lång över ansiktet. Med snabba steg gick jag för att inte hinna ångra mig. Gruset knastrade under mina skor och vattnet plaskade till varje gång skon nudde ytan. Huvudet tungt nerböjt och händerna långt ner pressade i fickorna gick jag där i min egen lilla instängda värld. Det ändå som fick mig att ta av mig dom varma vantarna och utsätta mina händer för kylan var när det vibrerade till i fickan. Ett litet leende trängde fram och när telefonen snabbt igen låg i min ficka och vanten var på igen var jag tillbaka i min glasbubbla. Byggnaden började att närma sig och jag puttade upp dörren till entren och tog av mig huvan och jag som på autopilot in och upp för stentrapporna. Jag känner doften sticka i näsan och jag försöker att andas genom munnen för att slippa ha den lukten sittandes i näsan resten av dagen. Sista trappan och jag är framme, jag stannar inte till för att då vet jag att jag kommer vända om. Jag plingar snabbt på dörren och stiger in, ropar mormor jag är här. Tar av mig skorna och går in i sovrummet där min mormor ligger i sängen. Jag känner direkt hur mitt hjärtat värker, min starka mormor ligger där lika bräcklig som ett spädbarn. Jag går fram och kramar försiktigt om henne, rädd att hon kanske ska gå sönder. Säger grattis på födelsedagen och hon ler mot mig. Samma leende, samma varma glöd i ögonen när hon ser på mig. Ett av hennes 9 barnbarn som hon har sett tölta omkring på golvet till att nu till och med vara gammelmormor. Jag vill stanna kvar och bli den lilla fem åringen som står på stolen bredvid henne när hon gör bulldeg och jag som äter upp allt och hon bara skrattar hennes underbara skratt och säger att nu Patricia kommer du få ont i magen och inte orka äta bullarna som blir klara. Jag som står där bredvid med bulldeg i håret och hela ansiket med ett strålande leende och tindrande ögon ser på min mormor. Jag svara att jag alltid har plats för hennes bullar, hon börjer sig ner och ger mig en riktig kram. Jag har bråttom hem från mormor och jag känner mig hemsk som inte är där mer än jag brukar. Denna gången när jag kramar om henne blir den längre och jag trycker mig mot henne och säger hej då. Hon tackar för att jag var där och jag säger att jag skulle vilja stanna längre och denna gången hade jag velat det. Min mormor, min starka mormor som sakta börjar tina bort...
Nästan en lektion avklarad, bara tre timmar av anteckningar kvar att göra. Det är ungefär vad vi gör på djurvården på måndagarna. Jag sitter här vid datorn men skulle helst vilja ligga i min säng, dra täcket över huvudet och bara sova flera timmar i sträck tills jag har en anledning att vakna. Men jag får väl egentligen skylla mig själv som sitter uppe halva natten, men det är inte så lätt att bara gå där ifrån pågrund av många anledningar. Dels för att jag superpigg och sömn var inte det jag behövde just då. Istället satt jag vid datorn och kollade på avsnitt av lustgården och satt och tvingade en oskyldig trött människa att hålla mig sällskap tills denna såg i kors. Men nog för att jag är förbannat trött och försov mig nästan i morse är det inget som jag direkt tänker på att jag borde ha sovit. Sova kan man göra när man blir äldre. Vad som händer idag har jag ingen aning, jag funderar på om man kanske ska börja skriva lite grann på samhällskunskapen och om man kanske åter igen ska dammsuga upp mina små dammråttor. Man kanske skulle ta och byta gardiner och julpyssla lite mera i rummet.. men jag har ingen julkänsla överhuvudtaget! Jag känner bara en lätt ångest att snart är det jul och jag har inte handlat in några julklappar.

söndag 2 december 2007

Första advent, sista dagen på veckan och början på en ny månad.
...
Imorgon är det en ny dag, nya möjligheter och nya uppleverlser.
Allt kan vända på en femöring och man ser helt plöstligt saker så klart bakom dimman.

Jag har fått möta en helt annan sida av mig själv, en sida jag inte trodde jag hade. Jag vart rädd, rädd för mig själv, mitt tänkande och för mina handlingar. Jag har aldrig upplevt något liknade och jag vill helst inte göra det igen. Att känna den där handen som kramar till din magsäck, du känner sammandragningarna och kastar dig över toaletten. En andra hand som tar ett tag om din luftstrupe och kramar om den sakta men bestämt, du börjar får panik. Tårarna som inte kan sluta rinna ner för dina kinder och kroppen som skakar okontrollerat. Allt snurrar och du vet inte vart du ska ta vägen eller vad du ska göra. Tillslut får du grepp om något och allt börjar lugna ner sig. Rösten pratar lugnt med dig, pratar på en massa med en lugn stämma. Du vet inte vad den säger men bara själva ljudet gör att händerna släpper sina grepp om din mage och luftstrupe. Allt slutar snurra och du känner istället en varm känsla i bröstet, du vet om att allt kommer bli bra och att du inte är ensam.
When the world is in your arms, you try to pull it all apart and keep the pieces not too far. We could wish upon a star or dream of kisses in the dark. But then we'd wake to find our hearts. I have whispered in the wind and tried to force it all to fit into a lifeless silhouette. What the tree needs is the wind and all a child wants is a kiss to promise them that there's no mystery. We've got the motions down and we all have the moon and the raining clouds. We need to realize that only love will show us what we are all living. For beyond the moon and endless space could there be a final place to take us in. With saving grace of the past thats far from dead and all the times that i have bled. I've found that hope is always left and shown me. I've seen the face of God, inside the setting sun in the dark. To believe the things i've seen.

lördag 1 december 2007

Jag har ett hem under täcket som ingen har ryckt,
jag har det varmt och tryggt.

Vi kallar oss vänner,
det är svårt att vara när man längtar och känner.

Som vilka vänner som helst,
vilka mänskor som helst ungefär,
du kan säga kär.