Regnet smattrade mot min huva som jag hade dragit lång över ansiktet. Med snabba steg gick jag för att inte hinna ångra mig. Gruset knastrade under mina skor och vattnet plaskade till varje gång skon nudde ytan. Huvudet tungt nerböjt och händerna långt ner pressade i fickorna gick jag där i min egen lilla instängda värld. Det ändå som fick mig att ta av mig dom varma vantarna och utsätta mina händer för kylan var när det vibrerade till i fickan. Ett litet leende trängde fram och när telefonen snabbt igen låg i min ficka och vanten var på igen var jag tillbaka i min glasbubbla. Byggnaden började att närma sig och jag puttade upp dörren till entren och tog av mig huvan och jag som på autopilot in och upp för stentrapporna. Jag känner doften sticka i näsan och jag försöker att andas genom munnen för att slippa ha den lukten sittandes i näsan resten av dagen. Sista trappan och jag är framme, jag stannar inte till för att då vet jag att jag kommer vända om. Jag plingar snabbt på dörren och stiger in, ropar mormor jag är här. Tar av mig skorna och går in i sovrummet där min mormor ligger i sängen. Jag känner direkt hur mitt hjärtat värker, min starka mormor ligger där lika bräcklig som ett spädbarn. Jag går fram och kramar försiktigt om henne, rädd att hon kanske ska gå sönder. Säger grattis på födelsedagen och hon ler mot mig. Samma leende, samma varma glöd i ögonen när hon ser på mig. Ett av hennes 9 barnbarn som hon har sett tölta omkring på golvet till att nu till och med vara gammelmormor. Jag vill stanna kvar och bli den lilla fem åringen som står på stolen bredvid henne när hon gör bulldeg och jag som äter upp allt och hon bara skrattar hennes underbara skratt och säger att nu Patricia kommer du få ont i magen och inte orka äta bullarna som blir klara. Jag som står där bredvid med bulldeg i håret och hela ansiket med ett strålande leende och tindrande ögon ser på min mormor. Jag svara att jag alltid har plats för hennes bullar, hon börjer sig ner och ger mig en riktig kram. Jag har bråttom hem från mormor och jag känner mig hemsk som inte är där mer än jag brukar. Denna gången när jag kramar om henne blir den längre och jag trycker mig mot henne och säger hej då. Hon tackar för att jag var där och jag säger att jag skulle vilja stanna längre och denna gången hade jag velat det. Min mormor, min starka mormor som sakta börjar tina bort...

Nästan en lektion avklarad, bara tre timmar av anteckningar kvar att göra. Det är ungefär vad vi gör på djurvården på måndagarna. Jag sitter här vid datorn men skulle helst vilja ligga i min säng, dra täcket över huvudet och bara sova flera timmar i sträck tills jag har en anledning att vakna. Men jag får väl egentligen skylla mig själv som sitter uppe halva natten, men det är inte så lätt att bara gå där ifrån pågrund av många anledningar. Dels för att jag superpigg och sömn var inte det jag behövde just då. Istället satt jag vid datorn och kollade på avsnitt av lustgården och satt och tvingade en oskyldig trött människa att hålla mig sällskap tills denna såg i kors. Men nog för att jag är förbannat trött och försov mig nästan i morse är det inget som jag direkt tänker på att jag borde ha sovit. Sova kan man göra när man blir äldre. Vad som händer idag har jag ingen aning, jag funderar på om man kanske ska börja skriva lite grann på samhällskunskapen och om man kanske åter igen ska dammsuga upp mina små dammråttor. Man kanske skulle ta och byta gardiner och julpyssla lite mera i rummet.. men jag har ingen julkänsla överhuvudtaget! Jag känner bara en lätt ångest att snart är det jul och jag har inte handlat in några julklappar.

Första advent, sista dagen på veckan och början på en ny månad.

...

Imorgon är det en ny dag, nya möjligheter och nya uppleverlser.

Allt kan vända på en femöring och man ser helt plöstligt saker så klart bakom dimman.

Jag har fått möta en helt annan sida av mig själv, en sida jag inte trodde jag hade. Jag vart rädd, rädd för mig själv, mitt tänkande och för mina handlingar. Jag har aldrig upplevt något liknade och jag vill helst inte göra det igen. Att känna den där handen som kramar till din magsäck, du känner sammandragningarna och kastar dig över toaletten. En andra hand som tar ett tag om din luftstrupe och kramar om den sakta men bestämt, du börjar får panik. Tårarna som inte kan sluta rinna ner för dina kinder och kroppen som skakar okontrollerat. Allt snurrar och du vet inte vart du ska ta vägen eller vad du ska göra. Tillslut får du grepp om något och allt börjar lugna ner sig. Rösten pratar lugnt med dig, pratar på en massa med en lugn stämma. Du vet inte vad den säger men bara själva ljudet gör att händerna släpper sina grepp om din mage och luftstrupe. Allt slutar snurra och du känner istället en varm känsla i bröstet, du vet om att allt kommer bli bra och att du inte är ensam.

When the world is in your arms, you try to pull it all apart and keep the pieces not too far. We could wish upon a star or dream of kisses in the dark. But then we'd wake to find our hearts. I have whispered in the wind and tried to force it all to fit into a lifeless silhouette. What the tree needs is the wind and all a child wants is a kiss to promise them that there's no mystery. We've got the motions down and we all have the moon and the raining clouds. We need to realize that only love will show us what we are all living. For beyond the moon and endless space could there be a final place to take us in. With saving grace of the past thats far from dead and all the times that i have bled. I've found that hope is always left and shown me. I've seen the face of God, inside the setting sun in the dark. To believe the things i've seen.

The Send - "An Epiphany"

Jag har ett hem under täcket som ingen har ryckt,
jag har det varmt och tryggt.
Vi kallar oss vänner,
det är svårt att vara när man längtar och känner.
Som vilka vänner som helst,
vilka mänskor som helst ungefär,
du kan säga kär.

Oplanerad sovmorgon.

Suverän start på morgonen, vaknar halv nio och inser att jag har försovit mig 2,5 timme.. Finns inte så mycket att göra missade åtta bussen och var då tvungen att vänta på tio i tio bussen. Vilket innebär att jag missade mina två första lektioner och nu har jag bara en lektion kvar. Känns ju väldigt nödvändigt att åka in men jag måste. På stationen i Hallsta mötte jag en kändis :) Kommer ni ihåg julkalendern, mysteriet på greveholm? Ett av spökerna bor någonstans i närheten av Hallsta. Så hade sällskap av en kändis på bussen det var väl inget speciellt så men jag började att tänka tillbaka i tiden när man var liten. Sedan när jag böt buss satt där ett litet barn i sin mammas knä och lyssnade på en historia som mamman läste. Då fick jag känslan att jag vill också vara liten och grypa upp i mammas famn och lyssna på alla historier som hon brukade läsa för mig. Åren har gått för snabbt och det går bara snabbare hela tiden.. snart sitter jag här som en gammal tant.

Ibland känns allt så hopplöst, som en padda utan ben.

Man känner sig fast på ett ställe man vill därifrån men man kommer liksom ingen vart, benen är ju borta. Ibland vill man ge allt men man har inte så att det räcker. Man vill verkligen finnas där och räcka till. Man tar och ger av sig själv så mycket att det inte finns kvar något till en själv. En stöttepelare för andra men orkar knappt hålla sig själv på benen om det inte våre för att man just har andra som faktiskt finns där som en stabil grund. Men vad händer när det blir jordbävning och det bildas först en hårfin spricka i runden som sedan växer sig större? Jo, det blir ett stort hål i grunden och det är så lätt att falla ner där. Hur kommer man då upp? om ens egen stabila grund har hål i sig och man inte kan stå på egna ben.. Man försöker att täcka hålen med en massa saker, fylla ut det så att det blir mindre. Det man fyller ut det med är kärlek och omtanke, men när det inte finns mera att ge, inget mer att säga. Vad ska man göra då? Jag vill ge allt, allt och lite till för att fixa det hära. Jag tänker fixa ihop hålet igen och se till att grunden blir starkare av prövningen.

My heart will swallow us!

When you reach out your hand and only the wind is there.

...

Jag känner att jag bara måste skriva något men vad, det har jag ingen aning såhär långt. Orden bara blidas medan mina fingrar smeker tangeterna, ibland stannar dom upp för att hämta nya ord från mitt huvud. När orden tar stopp börjar jag rytmiskt att trumma på kanten av bordet för att sedan börja skriva igen. Varför kan jag inte skriva något meningsfullt? något som får er läsare att tanka, fundera och få ett liten känsla av det jag skriver. Vissa dagar få flyter det på och det känns som jag skrivit något av intresse men vissa dagar känner jag mig bara grå och genomskinlig som en i mängden. Jag vill inte vara en i mängden av männsikor men jag vill inte heller utmärka mig på något extremt sätt. Jag vill inte behöva färga håret, byta klädstil eller något sånt bara för att få männsikor att lägga märktet till mig. Egentligen vill jag inte vara den personen i strålkastarljuset heller vill jag vara någon som männsikor kommer minnas. Någon som tex Fine kommer minnas när hon är gammal och grå, då vill jag att hon kanske ska hitta ett gammal blid på oss och sitta där och lee för sig själv när hon minns mig. Att jag ska ha betytt något väldigt speciellt för just henne, att minnet av mig kommer att finnas hos människor. Finnas där som ett litet märke i henne hjärta. Det är nog en rädsla hos mig, att inte vara något speciellt för männsikor.

Genomskinlig grå blir jag utan dina andetag.

..

Snart är det då första advent! AHH!

Har köpt EN julklapp och har ingen aning om vad jag ska köpa resten eller när. Nu börjar alltså julklappspaniken komma sig smygande längst hörnet på huset. Det är jul överallt senast igår var det julmarkna på Jälla och efter det så åkte jag med Hanne hem till henne för att sova över. Hanna var som bambi på hal is när vi gick från stationen hem till henne. Vaknade i morse och gick till Smedby skolan där vi skulle prata djurhållning med två förskoleklasser. Och det gick bra men barnen pratade i munnen på varandra men vad kan man förvänta sig? Efter det så gick jag, Hanna och Ida hem till Hanna och dom lagade pasta och tomatsås. Tog pendeln till Uppsala och kom hem till tre idag, det var skönt och nu sitter jag här igen och åter nördar framför datorn.

Man måste ha bakpulver i mjukpepparkaka, inte Fine.

Denna video förklara lite av hur kvällen var i lördags :)

Annars kan man förklara med meningar som: Pojkvänsom inte lyssnar på vilken buss han ska ta utan det tar flera timmar innan han kommer hit. Bakning, där jag glömde bakpulvret i mina mjukapepparkakor. Pizza med coca-cola smak. Skäckfilm med en Fine som skriker och en Emma på golvet och Twister där jag såklart glömde bort att man INTE får ta bort handen.

TACK vänner för en härlig kväll med er!

Erase my name from this page.

..

Humöret svingar som apor i djungeln. Mina tankar skiftar från det negativa till det posetiva på tre röda sekunder. Jag vet inte riktig, det ligger som i en dimma över hela mitt huvud. Jag har inget att fokusera på, allt faller ihop till en klump av färger. Det går inte att urskilja något ur det och jag försöker, försöker förstå vad det är jag letar efter. Oftas när jag kommer till ett sådant skede brukar jag glömma mig själv och hoppa in i någon annans huvud, jag klarar inte av mig själv. Jag lever under en tid i någon annans känslobanor, jag känner inte mina egna. Vill bara ta mitt stora täcke och låta det täcka över mig och stänga in mig där under med mina tankar. Jag vill kunna urskilja färgerna, mönsterna och kunna ge mitt huvudet en karta att följa från mitt hjärta.

...

Together on phone line, and living at two opposite ends. It scares me to think, that you could find takers other than me and better than me. But your head is elsewhere and I’m talking enough for both of us. When will you see it's not so easy for me. You’re careless, and whispered, insulting, and bruising. And I thought that you said things were improving. These laces are untied, but my feet are still walking away.

Man säger att allt som händer formar människan. Vad är det då som har format mig till att bli den jag är just nu? Mina föräldrar har till en stor del i det hela sedan är det så mycket annat som spelat sina kort i monopolet om mitt liv. Min uppväxt bland killar har format den delen av mig som gör att jag inte tar någon skit, lekte man eller spelade spel med dom var man tvungen att tagga till sig lite. Det gjorde också så att jag var en pojkflicka större delen av min unga tid (3-10), det fick mig att inse att bara för att man är tjej betyder inte det att man måste gilla glitter och rosa. Jag tror att det var den pojkaktiga sidan av mig som fick mig att börja med karate. Men jag hade min tjejiga sida också bara att den var lite mera dämpad, jag red tillexempel det räknades ju som en tjejsyssla på den tiden. Jag hade på något sätt en balans mellan det tjejiga och pojkaktiga. Jag vet egentligen inte vad som har format mig mera men det är ju hela min omgivning, människorna och saker jag upplevt. Att ha gått i teater klass sedan 4 till 9 har gjort att jag har ett extremt självförtroende och det är ju väldigt bra att ha. Vänner har haft en stor påverkan på mig också, fått mig att bli lycklig och plockat fram dom bästa sidorna hos mig. Dom som har haft störst inflytande är så klart mina två favorit tjejer, Emma och Fine.

..,

Fine, hon vart min bästa kompis och det var först då som jag insåg vad vänskap var för något. Vi var/är varandras halvor och så fort vi insåg det så sa det bara klick och nu är vi länkade för en lång tid framöver. Hon fick fram den lite wild and crayz sidan i mig, hon fick mig att inte bry mig om vad andra tycker och tänker om mig för att jag var alltid underbar för henne. Hon fick mig att för första gången att lita totalt på en människa och våga visa den sidan inom mig. Hon är en av få som har sett mig gråta hysteriskt och hon vet nästan allt om mig. Hon har påverkat mitt något otroligt.

..

Emma, hon fick mig på en gång att öppna upp mig inför henne och tillsammans har vi övervunnit många hinder för både henne och mig. Hon vann mitt förtroende på tre röda och det har gjort att jag lättare tar andra människor till mig. Hon är en tjej som har gjort en fantastisk förvandling och jag är stolt över vad hon har övervunnit.

..

Nu spårade jag ut från mitt huvudämne men det blir så när man inser hur fantastiska vissa människor i ens liv är.

You used to say you wanted someone to know you inside out

Torsdag, allt rullar bara på med stormsteg och tiden verkar inte ha någon slowdown knapp. Känns som om det var måndag för en dag sedan eller något. Egentligen gör det mig inget att tiden går snabbare mot helgen men det är läskigt när man inser hur mycket tid som man har gått miste om, som det känns iallafall. Just nu sitter jag här efter lunchen och min mage är i uppror, idrotten gjorde så att jag nästan spydde men lyckades stoppa det i halsen.. inte så trevligt. Vilket nu har gjort att jag inte har någon vidare aptit, men jag åt mackor iallafall alltid något. Denna dagen slutar jag tidigt det betyder klockan två och jag är hemma i Hallstavik till tre. Då ska jag hem och städa undan mera på mitt dammråttreservat. Annars så.. vad finns det att berätta? Just nu händer det inget speciellt, allt bara rullar på utan att det händer något. Därför längtar jag till på lördagen <3

...

Ibland vet man inte vad man vill

och man vågar inte ta reda på det heller.

Everyone's hiding something

Onsdag: Kemiprov som mot förmodan gick otroligt bra, fick ett VG fast jag inte pluggade alls nästan. Ibland snappar huvudet upp ett och annat på lektionerna. Sedan fortsatte dagen med astronomi och ett arbete som ska göras. Samhällkunskapen var otrolig idag! men det var pågrund av Johan, han är en lärarkandidat som berättade sin berättelse om mobbningen som har var utsatt för från mellan till högstadiet. Det var flera gånger jag kände att tårarna skulle komma, det var så overkligt att höra allt det från en kille som stod därframme. Att allt det som han berättade med inlevelse och smärta var hans verklighet. Jag har aldrig hört någon som har blivit utsatt för att blivit nerbegravd under snö med ett järnrör ner tryckt i halsen, vilket har gjort att han nu lider av klaustrofobi Hur han vart grovt misshandlad av sin mobbare på skolan och han vart inte ens anmäld! och det är inte allt som han vart med om.. Med tårfyllda ögon vart jag så förbannad på att Johan blivit utsatt för den tortyren. Jag började känna att jag hatade hans plågoande lika mycket som han gjorde, man kunde inte mer än tycka att Johan var så otroligt stark som tagit sig igenom det här och delar med sig till andra. Detta föredrag satt djupa spår i både mig och mina klasskamrater! Sedan efter det uppskakade sanningen skulle vi börja jobba med olika frågor inom det kriminella Jag har frågan: varför vissa blir kriminella? den ska jag sitta och jobba med senare, ska försöka lägga ner mycket på det arbetet. Annars sitter jag här om vanligt och väntar på att bussen ska komma så man kan få komma hem och bara slänga sig på sängen och sova.

Sådär nu fick Sandra sitt inlägg som hon har tjatat om (:

Ulltuna och Telefoner

Nu känner jag för att dela med mig lite av mitt liv. Igår kväll så somnade jag till vid sex tiden, hade egentligen bara tänkt att vila men det slutade med att jag sov som en stock med dånande musik fram till halv nio då jag på något konstigt sätt vaknade till liv. Så klart satt jag mig vid min trogna dator och där vart jag sedan fast tills dess att jag ringde Fine. Det vart en väldigt långt samtal och jag undrar vad mina föräldrar kommer säga om räkningen... Men mamma förstår så jag kommer nog undan med det, hon bryr sig mycket om mina kompisars välmående. Under samtalet kom mina ord och skratta bra tillpass och samtalet slutade med en skrattande Fine. Superhyper satt jag där och såg klockan börja bli lite mycket men det insåg inte min kropp, då tog jag till det klassiska tee drickande och det funkade inte alls. Men på något sätt somnade jag, när det har jag ingen aning om men jag vet att huvudet var i tänkar tillstånd för mina drömmar var helt konstiga men ändå så att jag förstådd. Idag har vi inga lektioner utan vi var på studiebesök på Ulltuna, det var ganska roligt och jag vart så totalt förälskad i en katt som amputerat svansen. Så nu jäklar ska jag charma mamma och pappa till att kanske låta mig få en egen lite kissekatt, men jag kan ju se mig i stjärnorna men man kan ju alltid hoppas. Kommer hem till ett idag det är ganska skönt men jag kommer att behöva plugga kemi till porvet imorgon..

Vissa minnen bleknar med åren, andra förstärks

och vissa minnen vill man bara radera ut.

...

Jag förundras över hur våra hjärnor kan lagra så mycket innanför vårat två nävar stora hjärna. Minnen, nummer, dagar, år, händelser, människor och ansikten plus en hel del mer finns där inne. Förvarat i våran fantastiska hjärna, skyddad från omvärlden och människorna runt omkring oss. Hur tusan kan allt få plats på en sådan liten yta? Jag har flera gånger känt att nu får jag inte in mera i huvudet men på något sätt får jag in mera. Kanske inte just av skolämnen men jag får ju intryck och minnen varje dag som jag lagrar där inne i mitt eget privat förråd. Det är minnena som jag håller kärast, närmast mitt hjärta. Vissa minnen bleknar med åren, andra förstärks och vissa minnen vill man bara radera ut.

You raise me up!

If you ran to the end of the earth. I would catch you and you would be safe. If you fell down the well, I would bring you a rope and take all the pain. All the pain, that you hide from me everyday. If youre missing I will run away, I will build a path to you! If you're missing I will run away because I find myself in you. If I woke up alone I won't stop till i'll find you and you are with me. Cause by now, I know you better than you know yourself and I know what you really need. What you need, or i need but either way this is where you should be here with me. Or ill bleed so much that you wont believe...

Me loves You!

Livet är som att sitta på bussen,

du sitter still men bussen går framåt.

Jag har ingen aning om vad jag har här att skriva egentligen. Jag kan ju berätta om min helg men vad är det för intressant att läsa. Jag hade tänkt skriva ett långt inlägg men jag har inte hittat orken för att kunna ens skriva en mening. Bara för att jag inte har något riktigt intressant eller smart att skriva så får ni nöja er med att läsa om min extremt ohändelserika helg på väldigt länge. Fredagen det var ända dagen som jag faktiskt gjorde något, då åkte jag in till Uppsala efter skolan och strosade runt med Robin i stan tills Fine kom in. Då gick vi iväg till bion och sedan kollade vi på Heartbreak Kid. Efter det så hade vi en massa dötid som vi behövde slå och vi hamnade på Max med en vaniljmilkshake som jag och Fine delade på. Inne på Max satt det också några gäng med fulla alternativare som visade för varandra att dem minsann inte var så fulla och försökte gå på en linje. Tjejerna vinglade runt hela tiden och så fort dem landade i någons killes knä vart det hångelpartay. Fine fick en kommentar om sin palestinasjal att en sådan kunde man inte ha men ändå satt hälften med sånna på sig. Vi flyttade till ett annat ställe inne på Max eftersom jag inte orkade med dom. Där satt vi och pratade vi tre tills min buss skulle åka. Jag kom hem runt elva och då var jag extremt trött vilket resulterade i att jag sov bort lördagmorgonen men inte så fasligt bara till klockan 11. Lördag var en städar och film dag. Jag pratade väldigt mycket i telefonen också, så går det när man är ensam en hel helg. Och nu är det då söndag och det kommer bli en läxdag eftersom jag har prov imorgon, kan kanske vara bra att läsa på lite grann kanske.

Om du alltid säger "vi får se" händer det aldrig någonsin någonting.

- Nalle Puh.

..

Då var man tillbaka till skolan igen, det känns inte så tungt som jag trodde att det skulle göra. Jag har snarare slappat merparten av dagen så det kommer väl bara bli en vettig lektion idag. Har hämtat boken för körkortsteorin nu och har mina första lektioner imorgon eftermiddag, det verkar som om kursen kommer vara väligt självständig och vissa fredagar kommer jag kunna stanna hemma och läsa på där istället. Det känns i kroppen att jag har haft frossa i tre dagar, jag är slut i både kroppen som i psyket. Det är ju bara går kvällen ett bevis på, hur man nu lyckas med att känna alla dem känslorna under ett 10 minuter långt samtal. Jag har egentligen inte intressant eller unikt att berätta eftersom min hjärna går på stand on. Eller en sak kanske som är en aning udda med mig är att om jag nu kommer inom en framtid att operera bort halsmandlarna är mera orolig inför att inte få prata på en vecka än själva operationen.

Ju mera man tänker, ju mera inser man att det inte finns något enkelt svar.

I live for that single moment!

..

My eyes burn from these tears. Good things won't last forever. So what the hell am I supposed to do? You only wanted the things I couldn't give to you and you had it all anyway. So take take everything and leave me scrambling. Reaching for something that wasn't there in the first place. I know I can't expect you to spend forever with me. I live for that single moment! I take back everything I've said, You wore those words on your lips. As if they meant anything anyway. Sometimes I feel I could drop off the face of the earth. It seems I do more harm than good and I don't know if it's worth me losing sleep over this.

...

The human heart feels things the eyes cannot see

and knows what the mind cannot understand.

...

Vem skulle inte vilja kunna skriva långa, innehållsrika inlägg som faktiskt drar till sig tankar och känslor hos människor som läser det? Vissa har "det" och vissa har det inte. Jag anser mig tillhöra den sist nämna kategorin. Visst om jag kanske verkligen försökte så kanske det skulle kunna bli ett hyfsat inlägg, men problemet är att jag inte kan uttrycka mig i ord. Jag kan knappt uttrycka mig med rösten ibland. Det finns så mycket som man bär inom sig som man faktiskt, hur mycket man än vill inte kan få ur sig. Det finns inga ord, känslor eller något sådant som man kan uttrycka det med och försöka få människor att förstå. En annan sak jag kom på nu är att det är lättare att skriva sorgsna inlägg och riktigt glada, det verkar som om det ända vi människor vill är att visa sorgen i våra liv. Men det måste ju finnas något bra, för hur skulle man annars kunna veta att allt är mörkt om det inte har vart ljust. Det är lite som stjärnorna när man står där under en mörk himmel så efter ett tag kommer dem små strålande stjärnorna fram en efter en och gör att man fokuserar mera på stjärnorna än på den mörka bakrunden. Vi måste börja precis som med stjärnorna fokusera mera på ljusen i våra liv än den mörka bakrunden, det är inte alltid så lätt det vet även jag. Men man kommer längre om man känner att man vill leva det här livet som man har fått än att känna att man lika gärna kan kasta det i första bästa sopkorg. Det finns många vägar att välja och det är inte alltid lätta att veta vad som är "rätt" det är där vårat hjärta borde så säga sin del. Inte alltid så lätt det heller och hur ofta har man inte tänkt med huvudet istället? När ens hjärtat är inlindat hårt i plast och man kan inte höra vad det försöker att meddela.

..

Egentligen vet jag inte vad jag försöker säga med detta inlägg men jag hoppas att ni kanske fick en glimt i vad som är en liten del av mina tankebanor just nu i kväll.

Your Guardian Angel

I will never let you fall!

I'll stand up with you forever.

I'll be there for you through it all.

Even if saving you sends me to heaven.

Är huvudet dumt får kroppen lida.

det passar in på mig idag.

Jag kan egentligen inte med ord beskriva dom tre dagarna på Forsmark så jag förkortar ner det till två.

Oförglömlig fest!

Jag ville egentligen inte åka hem och det var jag inte ensam om heller. Dagen idag har vart seg, med en baksmälla som inte vill släppa taget om mitt huvud och min hals och nacke som envisas om att få mig sängliggande kanske denna vecka. Nacken känns som om man har en sådan nackkrage och halsen hindrar mig från att svälja och hosta. Men jag får väl skylla mig själv som sover brevid en sjuk pojkvän. Annars har den här helgen vart super (: och jag längtar redan till nästan gång man får dansa runt med ens bästa kompisar på dansgolvet i kåren.

Sekunderna, Minuterna och Timmarna.

Klockans tidsvisare rör sig ganska så sakta enligt mig. Har jag jag sitta och försöka vara duktig med mikrobiologin fram till klockan två då jag äntligen bara kan släppa allt vad skolan heter. Har som vanligt bara EN LEKTION på fredagar, väldigt meningsfullt (NOT!) Fast egentligen spelade det ingen roll idag eftersom jag ändå skulle ha vart inne i Uppsala till 14.40. Jag sliter snart ut mitt högra öga om det inte slutar att klia snart! det har hållt på och bråkat med mig nu i några dagar och det blir inte bättre även fast jag spolade rent ögat imorse. Rastlöshet är något som jag har väldiga problem med och det märktes igår då jag i brist på annat satt och skakade på mitt ben så att två skruvar lossnade från stolen. och imorse vaknade jag så tidigt att jag vart klar väldigt snabbt och inte hade något att göra, gick runt och vandrade runt i huset.

...

Nu kommer ni inte höra ifrån mig förens på söndag eftersom min helg kommer spenderas borta.

Party! Party ;)

All you people listen up! You are incapable of rational thought! You will not think! You will not move! You will not clinch! You will not have random synapse in your brain housing group! ? Is that clear?

Sir, yes, Sir!

If I give the word, you will move! If I do not give the word, you will not carry on random thoughts, is that clear?

Sir, yes, Sir!

You will not tell me what you think! I don't care what you think! What you think is irrelevant!

Lock your bodies, and stand by for command!

Jag har snurrat upp-och-ner i en bil!

Slå den ni! :)

..

Först var det fett läskigt men sedan vart det bara sjukt kul och jag flabbade en massa. Och jag snurrade runt i den bilen två gånger så nu känns huvudet som en överfylld ballong. Men det var faktiskt värt det! Denna dag känns som en sådan dag som kommer bli bra. Först fick jag ju tillbaka provet med alla rätt, snurrat i en bil, inga läxor idag och nu fick jag G på mitt samhällkunskapsprov och jag inte pluggade till.

This is the correlation of salvation and love.

Varför ska nästan alltid föräldrar ha rätt om saker och ting?

Igår kväll la jag mig på sängen för att vila men det slutar med att jag sov från 6 till 9. Då gick jag upp och in i tvrummet där pappa sa att det var ju roligt att se mitt ansikte eftersom jag hade vart i min batcave. Jag svarade att jag hade råkat somna och vaknade nyss. Han sa då att nu skulle jag inte kunna somna i kväll men jag sa att det skulle jag visste kunna. vem tror du hade rätt? Jo, min far sålklart! Jag låg där och vred och vände mig i tre timmar innan jag på något sätt somnade som en stock. På väg ner till bussen idag tänkte jag på något, något viktigt som jag nu inte kommer ihåg. Det känns kanska sugit eftersom det var något som jag ville skriva på bloggen. För övrigt har jag märkt att det är onsdag idag! När hoppade vi över dagarna? Nog för att det gör att det bara blir närmare fredag :) Idag på lektionen satt jag och skrev ner alla prov vi ska ha framöver och det var en del..men jag ska verkligen försöka att satsa på det. Fick tillbaka ett prov från Populationsdynamiken och hade fullpott :) utan att ens plugga.

Japp, jag är en skrytmåns.

Hur resten av dagen kommer att bli har jag ingen aning, har inga läxor eller prov i veckan så jag ska väl bara njuta av det tillfälliga lugnet.

..

Sedan vill jag ge ett STORT tack

till min underbara Groda som hjälpte mig med engelskan igår <3

Rätt eller fel?

Jag kom och tänka på en sak när jag gick från skolbyggnaden till mitt klassrum över djurhuset. Att man får ju en viss känsla i kroppen när man gör något rätt, något bra. Men man får ju en känsla av att göra fel saker eller lite "förbjudna" saker också. Jag kom om tänka på att vilken känsla är egentligen starkast? När man gör något "rätt" blir man ju mest stolt över sig själv men när man gör "fel" så får man mera en kick. Det spelar ju egentligen roll om hur ofta man gör något av dem, för gör man "fel" hela tiden blir det ingen speciell känsla och samma sak är det om man är jätte duktig hela tiden. På något sätt måste man ha en balans eller göra något mycket av det ena och lite av det andra, För att liksom kunna känna en skillnad mellan dem. Jag känner själv att just nu vill jag göra lite "dumma" saker, kan vara pågrund av att jag annars har vart så lugn och hållt mig borta från det mesta som räknas till det felaktiga sakerna. Men detta gör ju att människor i min närhet blir förvirrade eftersom jag inte har vart sådan förut. Det kan jag förstå men på något vis måste jag ju får göra mina egna misstag och lära mig genom egen erfarenhet och inte genom andras. Dåliga ursäkter..ja, det kan tänkas men så är det ibland man har inte alltid en bra förklaring för saker och ting. Men det jag ändå förundras över är att även fast att man vet att det är "fel/dåligt" så gör man det ändå, hur kan det komma sig?

...

Ibland slutar man aldrig att bli förvånad

över hur vi människor fungerar och tänker.

Jippi!

Emma ska med till Forsmark <3

OCH att jag skickar min mobiltelefon på lagning
så jag har ett annat nummer om ni vill nå mig.

Ville bara meddela det :)

Give me some sleep.

Nu märks det att jag är totalt utmattad: jag har huvudvärk, ser suddigt och är allmänt ointresserad av det vi gick igenom på djurvården. Kan ju vara för dom två först nämnda, det är ju inte så lätt att försöka vara flitig då. Humöret blir inte bättre av att jag måste sitta och plugga när jag kommer hem.. (spyr över läxor!). Det som förgyllde min dag lite grann var iallafall att jag fick ett VG eller MVG på min dikt i engelska, det var ett plus i hörnet och det är det högsta så antar på MVG. Denna dag är nog en sådan dag då man tolkar allt till sex exempel:

Anna våran engelska lärare sa: Man kan ju inte gå efter längd och storlek jämt.

Jag tolkade på ett annat sätt medan hon menade längder och innehåll på texter.

..
Klassens nya slogan som jag och några har fått fram:

Vi säljer sex.

Slickar, Suger och Biter.

..

Det är då inte seriöst utan det första är en mening som vart misstolkad.

Dom tre andra orden är sätt att äta polkagrisar på.

x)

Back to reality.

Då var det dax för skolan igen. Tidiga mornar, sena kvällar, läxor och anteckningar. Jag är inte taggad alls inför att gå i skolan denna vecka, det känns som om lovet nyss började. Men på något sätt lyckades jag komma upp i morse till och med tidigare än vad som nödvändigt. Tre timmars sömn blev det i natt, det är andra natten nu som jag inte kan somna. Det kan ju vara för att sängen är tom.. men jag hoppas att jag inom snart kommer kunna sova lika bra själv igen men det är ju inte samma sak ändå. Jag tror jag får spela in ett band med hjärtslag och spela upp när jag ska sova, det låter ganska smart faktiskt.

..

Boys speak in rhythm and girls in code.

Make the time spin.

Idéer, planeringar och en stark längtan!

..

Fredagen är den dagen jag suktar efter just nu. Jag och Fine smider planer och kommer på festliga idéer. Det ska bli grymt roligt att se slutresultatet :) Sedan har jag vridit och vänt på saker för att kanske lyckas få med mig Emma ut dit, och just nu ser det inte allt för mörkt ut. Det kommer då att bli Jag, Fine, Emma och Linn. Emma blir den ända brunetten ;) plus alla dem tusentals andra som kommer vara där. Kanske ska berätta att jag pratar om Vollebollfesten som hålls på Forsmark och det blir bara bättre mina damer och herrar det kommer vara utklädnad också :)

..

Vad kan göra en fredags kväll bättre?

Jag kommer att:

• Få dansa hela kvällen :)
• Umgås med mina underbara <3
• Umgås med alla andra sköna människor där
• Få sova med min pojke igen <3

Och sist men inte minst: Få vara utklädd :)

Grodan och Fladdermusen <3

Denna dag går egentligen inte att förklara med ord.

Så därför tänker jag inte göra det heller.

Kolla in bilderna på min bilddagbok istället :)

Det är så konstigt att försvinna, det känns så dumt att stanna kvar och så befängt att leta svar. Finns ingen eld som orkar brinna, inga röda mattor och ingen stolt fanfar. Men stjärnor glittra vackert och vimlar av passioner kan det tyckas, men inga stjärnor inga himlar över dom som inte lyckas som en skymt i varandras blickar innan allting faller loss som ett konstgjort litet blosssom en "pacemaker" som tickar för oss.

Silverstein <3

Never Again. I'll slit my throat with the knife I pulled out of my spine. Maybe when you find out that I'm dead, you'll realize what you did to me. And if my lungs still let me breathe, would you be there for me? If I can make myself believe, I'll give you back what you took away. No, I won't let it go. Douse myself in gasoline. So don't save me when you come into the fire. I'd rather die than have to see your smile. You made me swear! I can't sleep. Realize all these things that you took from me. Smash my heart into dust. Suffocate my mind. Tear at me from inside. Smash apart what you created. How can i ever stop you from crushing my soul? It was, it was yours, yours to begin with.

Dörren slår igen och hon följer den stenlagda stigen ifrån huset ner mot vägen. Hon vet vart hon ska gå någonstans, hon ser vägen framför sig så självklart. Snart står hon där vid kanten av skogen, ska hon våga gå in i mörkret? Utan vare sig lampa eller månljus. Hennes hjärna går på högvarv och hon orkar inte tänka efter, det första steget är alltid det svåraste. Steg efter steg kommer hon allt längre in i skogen. Nu finns det inte en ändå ljuskälla att förlita sig på, hon går med trevande och tvekande steg allt längre in. Hon har sett stigen förut men inte vågat att gå den utan ljus. Grenar och stenar gör tillfälliga stopp i hennes väg men går lätt att undanröja. Tillslut kommer hon till gläntan, hon lägger sig frysen ner på marken och rullar ihop hennes kropp till en liten boll. Så ligger hon i flera minuter, helt stilla utan att nästan andas. Sakta börjar hon att lossa sitt grepp runt kroppen och lägger sig på rygg. Hennes blick fastnar på den mörka himmelen, fast den var inte mörk. Efter några sekunder började stjärnor att framträda från den mörka bakrunden. Hon fokuserade och tillslut så sken stjärnorna mot henne. Hon reste sig upp och stängde sina ögon, när hon öppnade dem var stjärnorna borta igen.

Av någon anledning

Det var en sak som hände när jag satt på bussen påväg till Östhammar i förra veckan. Jag klev på den överfulla bussen och hamnde mitt imot en tjej i min engelska klass som jag aldrig yttrat ett ord till. Jag satt där med ipoden i öronen och tittade på den rullande texten med nästa hållplats. Av någon anledning fastnade min blick på henne och det var pågrund av att hon hela tiden stoppade ner handen i väskan. Det var hennes rosa nokia telefon som hon knapprade på några sekunder och sedan vek ihop och la ner i väskan. Egentligen var det väl inget märkvärdigt med det att hon höll på med mobilen utan det var hennes ansiktsuttryck som var speciella. Varje gång hon verkade känna telefonen vibrera i väskan fick hennes ögon ett visst uttryck, dom verkade fatta eld inom henne och när hon sedan hade läst klart smset sken hela hennes ansikte upp av ett inre sken, ett leende som inte gick att missa. Jag vart så betagen av hennes sken att jag satt och funderade ut länge vem det kunde vara som smsade henne. Kanske en pojkvän, en kompis eller varför inte kanske någon som hon var väldigt djupt förälskad i. Under nästan en timme satt jag där och betaktade henne i nästan en timme. Jag kunde inte låta bli att sitta där och små le för mig själv.

Har nu nått mitt mål.

Nu är jag i Gillstad, det är en liten by tror jag som ligger utanför Lidköping.

För att ta mig hit så har jag åkt buss, tåg och bil. Så nu sitter jag här hemma hos Martin vid hans systers dator. Jag trivs redan och detta är bara andra dagen jag är här :) Jag kommer kusligt bra överens med Frida hans lille syster, det är Martin som tycker det är kusligt inte jag. Hans mamma och jag är ganska lika, kollar på samma program och äter nästan samma saker. Hans pappa har jag inte träffat så mycket eftersom han jobbade sent igår kväll och åkte tidigt till jobbet idag. Jag får ju inte glömma bort att nämna Jocke! det är deras helt underbara Undulat. Han är pratar,sitter på ens axel och är bara väldigt speciell, honom vill jag ta med mig hem sedan. Jag kommer att skriva så ofta jag kan för att jag har lovat Emma det. Jag kan ju meddela att min mobiltelefon är dö och smarta jag glömde laddaren hemma..så det går inte att nå mig på den.

Saknar Emma och Fine!

<3

Låt klockan ticka på lite snabbare.

Finns det inte någon spolafram knapp som man kan trycka på?

Om det nu finns en sådan vill jag gärna spola fram till på onsdag eftermiddag. Nu bara för att det är så nära till onsdagen blir det bara svårare att vänta. När man vet att snart så får man träffa Fine och Martin igen. Men jag kan ju gissa att tiden tänker jäklas med mig bara för att jag nu vill att tiden ska gå snabbt, på något sätt brukar det bli det motsatta mot vad man vill ha. Alla läxor som vi har ligger som en klump i magen på mig.. hur ska jag hinna med allt? Jag vet att det inte gör något att skjuta upp några av läxorna eftersom jag kan emaila vissa av uppgifterna. Just nu har jag inte viljan att kunna ta itur med dom satans läxorna..ävenfast jag vet att jag borde. Dagen idag har var lugn, på engelskan så hade vi praktisk visning av något som tillhörde våran profil och det var piece a cake eftersom jag bara improviserade som alltid. Sedan har det vart två lektioner med djurvård. Gick igenom läxan vi hade tills idag, antecknade och kollade sedan på en film. Just nu vill jag bara hem och kasta i mig mat, sedan lägga mig i sängen och sova men.. jag har ju läxor som behövs göra. Antaglingen kommer jag göra lite grann idag tills jag nästan somnar på stället och får göra resten imorgon.

..

Sov inge bra inatt, först somnade jag inte fören klockan var två och när jag väl låg där så kändes sängen så himlans tom. Som tur är slipper jag att sova själv snart, jag har blivit översocial igen :) det är ett bra tecken.

..

Undra om man kan övertala mamma att låta mig skaffa en råtta.. Malin hade med sina två sötisar idag och man blir bra sugen på att ha en egen. Men jag fick ju låna Iris under lektionen, hon traskade runt innanför tröjan på mig så nu är överkroppen fylld av små rivmärken.

Visste ni en sak?

Man brukar koppla änglar till flickor med blont hårsvall..

Men grejen är den att jag känner en ängel, men hon är inte blond. Hennes hår är mörkt och hon har ögon gröna som skogens kronor om sommaren. Hennes skratt är som en pil, det borrar sig rakt in igenom ens hjärta och det värmer upp ens kalla kropp. Hennes kramar får en att aldrig vilja släppa taget om henne. Den här ängeln vet inte om att hon är en ängel för när hon ramlade ner från himmelen så slog hon sig i huvudet och fick minnesförlust. Det var några människor som hittade henne, dem fick henne att tro att hon var ett spöke. Under flera år gick hon runt som en genomskinlig vålnad runt människorna, det var ingen som såg henne i ögonen och kunde se att där inne så strålade hennes ängla själ. Men en dag så började en person att pratat med henne, först var det bara om små saker men den här personen såg att det var något speciellt med den här flickan. Dag för dag så började dem två att utveckla något speciellt, men ängeln vågade inte se vad det kunde leda. Hon började komma med undanflykter men den andra flickan fortsatte att prata med henne, försökte att ta reda på vad som var så speciellt med den mörkhåriga flickan. Tillslut så hade ängelns murar rasat och då insåg människan att hon var en ängel. En ängel med trasiga vingar och djupa ärr efter tiden som spöke. Ängeln och människan började umgås och med tiden var dem som ett. Andra människor började märka av ängeln nu, dem började fatta att hon inte var ett spöke utan en ängel.

..

En ängel med trasiga vingar och ett hjärta av det renaste guld.
Jag älskar den här ängeln och tänker inte låta någon någonsin ta ifrån hennes vingar och glöd igen!

Yin och Yang.

Slutet på en helg och snart början på en ny vecka. Helgen har gått fort men det är ju så pass vanligt nu att man knappt tänker på det. Lördagen och söndagen var efterlängtade, tog en lååång sovmorgon på lördagen och vaknade av att Fine ringde mig och ville ha med mig på en promenad. Tog en promenad med Fine, Robin, Zazza och Kelly ett tag och resten av dagen spenderade jag med Fine och Robin. Johannaes var riktigt kramig och söt den dagen, först vart jag misstänksam på honom men det visade sig kanske vara så att det var ett tag sedan han såg mig. Han var kramade om mig, pussade på mig och bjöd mig på hans godis fast jag själv hade en jätte stor påse med godis. Han var bara bedårade den dagen :) Fine sov över hos mig, det var ett tag sedan hon var här. Vi kollade på filmen RÅTTATOUILLE eller det var snarare Fine som kollade eftersom som jag kände mig rastlös och gick runt och gjorde annat. Vaknade sent idag och följde sedan Fine en bit hem, kom hit igen och började tvätta..det är kanske andra eller tredje gången jag tvättar själv!

ja, jag är lat och vet knappt hur man tvättar.

..

I don't care, say what you want.

I don't listen to you anymore.

I need you like a heart needs a beat.

Well you are the one the one that lies close to me.

Whisper's hello I miss you quite terribly.

I fell in love, in love with you suddenly.

Now there's no place else I could be but here in your arms.

I like where you sleep, When you sleep, next to me.

Apologize

I'm holding on your rope, Got me ten feet off the ground. And I'm hearing what you say but I just can't make a sound. You tell me that you need me. Then you go and cut me down, but wait! You tell me that you're sorry. Didn't think I'd turn around, and say... that it's too late to apologize. I'd take another chance, take a fall. Take a shot for you and I need you like a heart needs a beat .But it's nothing new. I loved you with the fire red. Now it's turning blue and you say... "Sorry" like the angel heaven let me think was you. But I'm afraid... I said it's too late to apologize, it's too late..

Dagens låt: Apologize - Timbaland feat. One Republic

Du och jag på samma spår igen!

Varje dag blir bara bättre och bättre, känns det som iallafall.

Ävenfast det kommer negativa saker i min väg så har jag än så länge kunnat tackla dom. Igår var det som sagt torsdag och först gjorde jag som alla andra dagar, gick i skolan. Det som var skillnad denna dag i skolan var att på idrotten så satt vi och pratade om kost och ätstörningar.. jag gillar det samtalsämnet men ändå så vill jag inte höra talas om det. Efter skolan åkte jag hem med Lina och båda två däckade på bussen. Satt och frös ihjäl medan jag väntade på att Emma skulle komma och ta mina mopednycklar, hon hade fått den stora äran att hämta den i Herräng och sedan leverara den till mig. Jag kom hem slängde väskan på sängen, lagade mina byxor och sedan gick jag ner för att få mitt hår klippt. Mitt hår är nu mera axellångt och uppklippt :) jag är sååå nöjd! men jag vet inte riktigt vad Fine och Martin kommer säga eftersom dom ville att jag skulle låta mitt många "fina" hår vara som det var. Gick hem glad och fick höra minst 4 orsaker som kunde ha orsakat Emmas död på min moped, vad kunde man annars göra än att skratta det lät bra roligt. Vi babblade på och tiden gick, Emma övertalade mig att följa med henne en bit till handbollsträningen och självklart så lyckades hon. Hon lyckades till och med så att jag gick HELA vägen till sporthallen och stannade där tills hon skulle börja.. hon har sin charm som man inte kan säga nej till.

Min Emma är tillbaka!

Och jag har saknat henne jätte mycket insåg jag när vi gick där återigen arm i arm.

Du och jag på samma spår igen!

<3

You hold me in your hands.

Find me here and speak to me. I want to feel you, I need to hear you. You are the light that's leading me to the place where I find peace again. You are the strength that keeps me walking. You are the hope that keeps me trusting. And how can I stand here with you and not be moved by you. Would you tell me how could it be any better than this. You calm the storms and you give me rest. You hold me in your hands. You won't let me fall. You still my heart and you take my breath away. would you take me in take me deeper now.

Jag längtar som tusan!

Silverstein

Den 10 december

Varför går tiden aldrig snabbt när man vill?

Mesta dels har tiden bara svichat förbi mig utan att jag har kunnat stoppa upp den. Men NU bara för att jag vill att tiden ska gå snabbare, då saktar den ner! Just nu vill jag hoppa över dagar för att kunna få göra allt det som jag vill. Jag vill egentligen slippa dagen idag och hoppa till imorgon. Sedan kan tiden få gå ganska så fort tills jag träffar Fine och så kan den få gå i snigelfart igen. Sedan snabbspola till onsdag eftermiddag och sedan kan den gå på slowmotion. Det finns så mycket man vill göra men man har inte tiden till det, det kommer bara flera och flera läxor hela tiden. Det känns som om man inte gör annat än att tänker på skolan hela tiden, man sitter och planerar vad man ska göra nästan varje dag för att man måste plugga något jämt. Det svåraste just nu är att skriva två dikter som jag måste göra, jag kan inte skriva dikter.. inte på kommando iallafall. Men jag ska gå och sätta mig någonstans när jag kommer hem och försöka att skriva den engelska dikten iallafall, den andra får vänta tills jag har druckit coca-cola. Vi har börjat med atomer och sånt som man gjorde på högstadiet igen och Titti våran lärare pratade om att i trean ska vi till Forsmark. Ida vände sig direkt mot mig och log :) det kan vara så att jag har pratat en del om Forsmark, inte kärnkraftverket utan skolan och allt annat där. Jag har ingen ork att egentligen vara kvar i skolan..huvudet gör ont och jag är så förbannat trött. Men det är samhällskunskap och det kan vara bra att gå på den så att jag kan få veta om vilket jäkla parti det är jag ska så och babbla om sedan. Vilket visade sig vara KRISTDEMOKRATERNA!...suck.

..

Jag kommer iallafall att äta mig fet på polkagrisar :) våran klass säljer och jag vill handla 8 stycken.. men det blir kanske lite väl mycket att trycka i sig. Har redan ätit en och GUD vad gott det var!

Dina hjärtslag är mina hjärtslag.

When I am down and my soul so weary.

When troubles come and my heart burdened be.

Then, I am still and wait here in the silence.

Until you come and sit awhile with me.

You raise me up, so I can stand on mountains.

You raise me up, to walk on stormy seas.

I am strong, when I am on your shoulders.

You raise me up... To more than I can be.

Like a rock hit my heart.

Just nu har jag en plan över hur min vecka ska se ut.

Jag ska plugga något VARJE dag och det ska jag göra någon timme efter att jag har ätit och vilat upp mig. Sedan så har jag några andra mera sociala och roliga saker inplanerade, Gå en promenad med Linn, Klippa mig och sedan träffa min älsklings groda! <3 I helgen ska jag träffa min älskling Fine och jag hoppas att vi kan få till några timmar där vi inte behöver tänka på tiden eller något sånt. Jag har saknat henne på något sätt som inte riktigt går att förklara. Annars så är det ganska så blankt i mitt veckoschema och den tiden kommer garanterat gå till att plugga. Jag funderar även på om jag kanske ska börja ut och jogga.. alltså ja, något är det med mitt huvud som gör att jag vill ändra på saker och ting.

Jag skulle ha skrivit det här igår men, det kommer nu istället. Jag satt med Camilla på vägen hem igår och hon gav dom mest underliga/sjuka svar och meningar jag någonsin hört! Gud vad jag satt och kommenterade det hela vägen hem.

Being faced with what I'm faced with I feel.

Like I can't rock, Like a rock hit my heart.

Started to chain the day and exploded into pieces.

I've got a feeling in my gut now fills me.

With so much hope, Said fuck it I'm fine.

Ett litet klösande monster.

Indelning av inlägget:

.

Tankar: Varför känns det som om att jag står stilla och alla andra springer runt mig i 110 km/h? Det känns som överhuvudtaget livet springer ifrån mig. Jag hinner knappt stanna upp och se vad som händer runt omkring mig för att allt går så snabbt. Jag fokuserar just nu på att försöka ta mig vidare, att inte stanna upp och hamna i en svart grop. För jag vet att just nu så behövs min lilla positiva sida för att hjälpa någon som står mig så otroligt nära. Ändå så känns det som om jag inte vill se, jag vill inte fatta och jag vill framför allt att allt ska bli som vanligt igen. Just nu orkar jag inte med flera hål i marken och jag försöker verkligen att inte ta på mig saker men detta är annorlunda, det här är inget som jag tar på mig medvetet utan detta är något som är en del av mig.. Det är lite svårt att inte må dåligt när det känns som om ens ena sida av kroppen är bortdomnad.. när man känner att något inom en river och sliter. Det värsta är att känna att man inte kan göra något..Att man bara kan stå där med det lilla klösande monstret inom en och ett hjärtat som slår så starkt för någon.

.

Hjälplöshet..varför måste det finnas något sådant?

Vad som än händer, så kommer jag alltid att finnas där ävenfast att jag inte kan göra något.

.

Händelser: I fredags så umgicks jag med Robin, det var trevligt och vi babblade på som vanligt. Det är roligt att ha en killkompis som nästan babblar lika mycket som mig ävenfast det är jag som babblar mest men ändå. Medan jag var där så började jag sakna Martin mer och mer för varje minut och det hela slutade med att jag och Robin gjorde upp en plan så att jag kunde ta mig hem och dit. Lördag morgon var det bara att vakna ganska så tidigt för att åka med familjen Mattsson till Östhammar där dom skulle cykla BMX. I vanliga fall hade jag vart vid banan och kollat hela tiden men jag hade ingen lust, jag kollade på dom två första heaten och sedan så frös jag för mycket för att orka stå där och kolla. Gick och la mig i baksätet på bilen och läste boken jag köpte i veckan, jag älskar den boken och jag måste, MÅSTE ha den andra delen. Sedan vart jag så otroligt otålig och ville bara att vi skulle skynda oss till Forsmark så jag kunde få krama om både Fine och Martin. Den kvällen var det fotboll OCH jag somnade inte(?!) det är stora framsteg det. Men jag vart ändå idiotförklarade när jag började fråga frågor om hur fotbolls reglerna funkar.. det var ganska så många som skrattade åt mig då. Möller och Håkan var iallafall snälla och förklarade svaren på mina idiotiska frågor så jag fattar lite grann nu iallafall. Söndagen var bara slö och jag var trött hela tiden, passade på att plugga till provet vi hade idag och kollade på Stockholm live när jag hade tröttnat. Runt åtta tiden åkte jag och Robin från Östhammar till Uppsala där jag fick spendera natten i Simons rum, när vi kom till Boye (stället Robin bor på) så åt jag glass och drack varmt vatten med socker och mjölk.. ja, det låter sjukt men det är ganska gott :) men vem har sagt att jag är normal liksom? Vi satt på Robins rum fram till klockan 00.10 med hans barackkompisar och dom var riktigt härliga allihopa. Vaknade nio i morse vilket betyder för mig att jag fick en sovmorgon på två timmar! Åkte statsbussen för första gången och när jag väntade på stationen mötte jag Hanna, hennes tåg var försenat så jag fick sällskap på bussen till skola. Sedan har dagen bara passerat engelska B, prov i djurvård och sedan en lektion där vi antecknade 3 sidor.

.

Jag har nu bestämt mig för att ta pluggandet på allvar så nu har jag gjort ett schema över vilken dag jag ska plugga vad :) vi får se om jag kommer att kunna hålla det men..

Som en strypt skata.

Vad vet du om månljuset förrän du blivit sönderslagen under det och vad vet du om gryningen förrän du mött varje morgon med sömnlösa ögon. Vad vet du om solen förrän nån släckt alla ljusen och vad vet du om att inte vilja vakna längre. Ni kommer få se er ungdom ruttna framför er. Vad vet du om kärleken förrän du förgäves hatat den och vad vet du om när hjärtat kan bränna. För kärlek som aldrig kan dö men inte heller leva.

Jag blir hellre ensam än lycklig med nån annan.

- Håkan Hellström

Helt plötsligt har jag börjat lyssna på honom.. vad är det som har hänt egentligen? Jag som egentligen tycker att han sjunger som en strypt skata, visst det gör han fortfarande men texterna är riktigt bra det måste jag erkänna.

Maybe I...But what do I know.

Nu märks det verkligen att snart, väldigt snart kommer snön med sitt vita puder att begrava allt. Vädret skifta just nu otroligt mycket: Regn, hagel, blåst och helt plötsligt kommer solen fram och värmer ens hud. Jag vill verkligen inte ha vinter! det blir bara mörkt och kallt.. då vill man helst bara begrava sig i täcket och sova där tills solen kommer fram igen. Jag själv skiftar som vädret. Det börjar bli jobbigt att bara byta tankar och känslor huxflux.

Knowing nothing is better than knowing it all.

Jag har aldrig varit normal bara när jag går med dig.

Livet förändras vart jag än går och det kommer kanske inte alltid vara vi två.
Bara så länge det finns stjärnor över oss och bara så länge våra hjärtan klarar av att slå.
Men månen är död när jag tänker på det och himmlen är gjord av sten.
Så många broar jag bränt ingen tog mig riktigt över.
Men jag går inte isär när jag går med dig.
Jag har inga starka armar att bära dig på.

Jag är inte mycket, inte mycket att titta på

men du kommer aldrig att behöva ljuga igen och

du kommer aldrig behöva se mig ligga död på vägen..
Jag har aldrig varit normal bara när jag går med dig.

Now you've lost all self control!

Jag får ursäkta mig som inte har skrivitnågot inlägg men tiden har helt enkelt inte funnits för det.

Måndagen: Kom hem från skolan och träffade Emma. Skjusade hem henne och hjälpte till med ekologiläxan hon hade. Åkte ner till Jens för att övertala honom att hålla mig sällskap en bit påvägen men han fick inte ut mopeden och Monika skjusade då hem mig så mopeden fick stanna kvar där. Sov hos Fine och gick upp klockan 03.10 för att börja åka mot Ullared.

Tisdagen: Spenderade flera timmar i en bil, jag sov för det mesta. Shoppade sedan loss när vi kom fram och jag kom hem 982 kronor fattigare. Så nu har jag iallafll lite nya kläder :)

Onsdag: Kom hem klockan ett på morgonen och sedan var det skolan som gällde, trodde jag skulle somna till hela tiden. Sedan träffade jag Emma :) vi var ute och gick i skogen och bara pratade på som vanligt. Vi bakade kladdkaka och jag åt upp all smekt som var i bunken. Gick ner till Jens för att hämta extra hjälmen men glömde såklart den! Åkte bussen hem och det visade sig att jag var utlåst när jag kom hem.

Torsdag: Var hos läkaren på morgon och sedan fick jag huvudvärk så jag stannade hemma från skolan, sov fram till klockan ett. Runt fyra tiden ska jag ta bussen hem med Jens för att hämta hem min moped sedan har jag ingen aning om vad som kommer ända i kväll, har jag tur har Martin tid att ringa mig imellan allt pluggande.

But thoughts they change and times they rearrange.

Nu har ännu en helg bara runnit genom fingrarna, vart fan tar all tiden vägen?!

Vad jag gjorde i fredags, det har jag just nu ingen som helst aning om faktiskt.. Eller jag måste ju ha gjort något men vad, det är frågan och bara jag får kolla i min kalender så kan jag säga på en gång vad jag hade för mig den dagen. Jag skulle egentligen ha åkt ut till Forsmark och gått på temafesten men eftersom det var dop på lördagen så gick inte det. Lördagen den minns jag faktiskt! Kan ju ha vart för att först satt jag i en bil i mer än två timmar för att först hämta Caroline på konfaläger och sedan åka till Skutskär för att gå på dop.. men det var ett överaskningsbröllop! Jag satt och stor gapade när min kusin kom gåendes i en brudklänning, jag ska lägga ut bilder där ifrån sedan när jag kommer hem. Nu får jag ju inte glömma att säga att min lilla söta kusinbarn Hampus var barnet som "dopade" sig.

YEAH! Nu minns jag vad jag gjorde i fredags...smart av mig eller hur?

Jag var och fikade med Pontus :) Sedan var träffade jag Robin och vi missade bussen vi skulle ta hem så Monika kom och hämtade oss i Uppsala istället för att vi skulle ha vart där till tio någoting.

Okej, tillbaka till lördagen. Efter att vi hade firat brudparet och doparbarnet så fick jag skjus ut till Forsmark för att träffa Martin, Fine, Linn, Robin och alla andra som finns där. Det vart en hel del tårar när jag och Fine pratade.

TRISSE ÄLSKAR SIN FINE!

Söndagen, den var en dag av förvirrig.

Jag har fortfarande inte riktigt fått in dom orden i huvudet och jag kan verkligen inte fatta...

Dagens låt: Anberlin - A day late

SILVERSTEIN <3

Idag fick jag mina efterlängtade biljetter till Silverstein konserten den 10/12. Fick också se Linn med sin nya frisyr! Och den var super snygg, och det är något åt det hållet jag ska klippa mig fast utan någon färgning och ganska många centimetrar längre. Var hemma från skolan idag för att försöka bli kvitt min förkylning och jag trodde att det hade funkat tills nu på kvällen har näsan börjat rinna igen och det små kliar i halsen. Jag har bara tagit det lugnt hela dagen, kollat på tv med pappa och sedan så kollade jag på Troja. Skulle försöka vara duktig och göra engelska läxan men hade såklart glömt boken i skolan... så imorgon blir det till att plugga direkt på morgonen.

Håller jag på att släppa taget?

The memories in our hearts, I won't forget.

..

Hur reglerar kroppen den inre temperaturen?

Hur smälter den isbitar?

hur många veckor går det på en timme?

Hur många hjärtan går det på ett år?

Vad är värst, ensamheten eller rädslan för ensamhet?

Min mage känns just nu som ett stort tomt hål. Jag vill att det som fattas ska fylla ut tomrummet igen. Jag känner något annat där inne också, klor som river och sliter i mig från insida. Klöser och klöser så att det svider och blöder där inne, jag vet varför men vad kan jag göra åt saken? Jag känner mig ensam, egentligen är jag ju inte det.. men varför känner jag mig så för? Allt är inte bara dåligt, egentligen mår jag bra. Det är bara just nu som jag har dom här känslorna inom mig, förhoppningsvis överger dom mig till imorgon.

Idag skrev jag ekologi provet, det är nog ett godkänt iallafall. Sedan var det djurhuset på eftermiddagen, jag har djurhusvecka denna vecka. Det är ganska roligt, men vi har inte så mycket att göra där men. Idag behöver jag faktiskt inte plugga något och det är ganska så nice.

Vad är värst, ensamheten eller rädslan för ensamhet?

Och vilka är hudens uppgifter, varför kittlar det i handflatorna?

Vad händer i huden när det regnar pussar, varför vill jag ha dig för mig själv?

När du blundar tittar jag på dig.

När du blundar så tittar jag.

§ Om någon gifter sig med den som till följd av sinnessjukdom eller tillfälligt jag saknar dig sinnesförvirring eller av annan sådan orsak kom tillbaka ej äger rättslig handlingsförmåga, eller om någon ingår äktenskap som på yrkande av maken allt blir som vanligt kan för villfarelse eller svek dömas att återgå jag älskar dig dömes för olaga giftermål till böter eller fängelse högst två år.

§ Den som tillfogar annan person kroppsskada jag längtar efter dina händer sjukdom eller smärta eller försätter honom/henne i vanmakt eller annat sådant tillstånd jag är galen i dig dömes för misshandel till fängelse i högst två år eller jag hatar dig om brottet är ringa, till böter.

Things change.

Hur kommer det sig att man alltid tänker bra i duschen?

Det har jag börjat fundera på nu.

Varje gång jag ställer mig där under det varma vattnet sätter tankarna igång på riktigt. Vattnet har väl en renade effekt på både kroppen som i huvudet. Att bara stå där i flera minuter medan tankarna spinnar runt i 180 km/h är ganska avslappnade, det gör att jag kan släppa på mina så kallade känslomässiga gränser. Att luta ryggen mot det kalla kaklet och bara glida ner och sitta där på glovet. Då låter jag tårarna rinna på bäst dom vill, för att tårarna smälter ihop med vattnet och man ser ingen antydan till att jag har gråtit. Nu låter det som om jag bara gråter när jag duschar och så är det naturligtvis inte, just nu är det mycket som cirkulerar i mitt huvud.

.

Nu när allt har blivit så hastigt omskakat i min värld. Som en sån där kula med snö i som man skakar om för att få dom vita snöflingorna att virvla runt i det lilla snölandskapet därinne. Det känns som om någon har gjort så med mitt liv. Men ändå igenom allt detta som har hänt så är jag glad, glad över förändringarna som har hänt. Visst jag önskar ibland att det våre ogjort men.. saker förändras och man går vidare med eller utan det som försvann.

Just nu har jag många frågor men jag vet inte om jag vill höra svaren.

I rip my heart out, beacuse you are worth it!

Jag börjar störa mig på mina inlägg, det är samma sak varje gång. Skriver och berättar lite om vad som har hänt under dagen och det är väl allt. Jag fattar inte hur ni orkar läsa det.. så nu funderar jag på att jag kanske ska börja lägga ner lite mera känslor och tankar i mina inlägg.

Idag är det den 1 oktober, det innebär att jag och Martin har vart ett par i en månad. Visst under den här månaden har jag egentligen inte mått speciellt bra, det har hänt så mycket och mitt sinne har blivit överbelastat. Men Martin har alltid funnits där för att få mig att må bra igen, han får mig att under timmar att glömma bort allt som tynger mig och får mig att fokusera på allt bra som finns i mitt liv och för det är jag väldigt tacksam, att han har öppnat upp både mina ögon som mitt hjärta.

Ni vet, ibland får man bara infall och börjar tänka över hur ens liv har utspelat sig? Jag har en sådan dag idag. Jag tänker igenom alla detaljer alla ord och känslor som jag kommer på att jag har känt eller hört. Jag minns alla skratten, tårarna, kramarna och slagen som jag har fått under mina 17 år.

Jag har insett att jag är älskad av några,

men dom några betyder så mycket för mig att det gör att jag nästan drunknar i kärleken från dom!

Fine, jag har fått svar på en av dina frågor..

Det spelar ingen roll hur många gånger du sviker mig,

hur många gånger som du sårar mig..

därför att jag vet att du älskar mig och

jag älskar dig för mycket för att kunna stå ut med att mista dig.

I rip my heart out, beacuse you are worth it!