Att jag inte har kunnat inse det tidigare, men man gör ju det sedan när det är borta.
Visst du är inte "borta" på så sätt men du är inte här.
Du är därborta, så långt ifrån mig.
Nu minns jag alla gånger vi har suttit i ditt kök och druckit tee nästan mitt i natten.
Alla gånger vi har kramat om varandra hårt rädda för att släppa taget.
Alla gånger vi har tröstat varandra och alla gånger vi har skrattat så vi har gråtit.
Alla...alla gånger.
Nu sitter jag här och känner att något saknas inom mig.
Och det är du.
Men jag kommer aldrig att lämna din sida och jag kommer aldrig låta något ta din plats i mitt liv.
I miss you already!
Men det finns ju telefoner och helger, några väldigt bra uppfinningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar