.

Thoughts are the shadows of our feelings

- always darker, emptier and simpler.

Vi traglar samma gamla saker hela tiden, det är som om tankarna är som nålar som sitter fast i våran hjärna. Blockerar oss från att kunna tänka på något annat, sitter där och gör oss medvetna om att dom finns där inom oss. Det är nästan möjligt att bara sluta tänka på det, det finns där hela tiden. Som en gnagande känsla som ett lyckopiller som tårar och som skratt. Man kan försöka dölja det, gömma det djupt inom sig själv och låsas som om det inte existerar. Men ändå går man där med den falska masken över sitt ansikte och känner att inom sig är det fel. Problem är till för att lösas som Emma sa till mig. För att kunna bli av med problem eller jobbiga tankar måste man lösa dom. Det hjälper inte med att låsas att dom inte existerar, för dom sitter i din hjärna som nålar. Ju mera du förnekar dom desto längre tränger dom sig in i dig, ju svårare och ondare gör det att försöka att plocka ut nålen.

...

Vi hamnar i en ondcirkel av tänkande som vi inte kommer ur, detta kan gälla allt. Jag har mina dåliga vanor av tänkande och det tror jag alla har, vi har alla något djupt inom oss som vi gör oss själva illa med. Mest typiska är att tycka ner sig själv, att intala sig själv att man inte är värd lika mycket som människor runt omkring. Man är för fet, dum i huvudet exetra. Oftast är detta bara en skev bild man har av sig själv, det är bara du som ser dig som en fet gris med iq som en badboll. Jag kan gissa att alla dina vänner och familj älskar dig och du är verken fet eller misslyckad i deras ögon, vi är allt för självkritiska. Och inte fan mår man bättre av det! Drar ner sig själv i skiten och tilllåter inte sig själv att resa sig på benen igen. Man lyssnar inte när folk säger att man är underbar och duger som man är, jag vet själv att det åker in genom ena örat och ut genom det andra. MEN personena som säger så ljuger INTE! I DERAS ögon är du precis så. Jag förstår att man trycker ner sig själv det är så våra liv ser ut nu, vi duger helt inte om vi inte är supersmala och ser totalt snygga ut, men vem bestämmer vilken som är snygg eller inte? alla har olika smak och gillar olika utseenden..

...

Jag bara stör mig så grymt mycket på att man inte kan inse att man är älskad precis som man är, man blir inte mera älskad för att man är några kilo lättare. Visst jag kan vara självkritisk, men jag försöker intala mig själv att det jag säger om mig själv är lögn. Att det jag ser i spegeln när jag får för mig att jag har blivit större att det är en sjuksida i mig som försöker vinna mig tillbaka i dess våld. En sida som vill mig inget annat än ont, jag vet hur den förstör både för mig och personer i min omgivning. Ibland vill jag bara gå upp flera kilo i vikt bara för att få sluta höra att jag är så smal och det är så fint, varför kan jag inte vara som dig Patricia? Visst vilken annan kanske skulle ta det som en komplimang men det gjorde jag förut nu blir jag bara rädd.. rädd över att jag faktiskt är smal och att folk tycker om det och VILL vara så. Det känns som om det är jag som startar så att vänner känner sig stora som hus, när jag egentligen skulle vilja vara som dom. Ja, nu gnäller jag över att vara smal. Livet blir inte lättare, man blir inte lyckligare. Jag vill bara att folk ska inse det!

...

Om jag ska vara ärlig mår jag dåligt av mig själv.. jag hatar mig själv ibland för att jag har den här taniga kroppen. En kropp som får andra att känna sig tjocka, ibland känns det som om.. kanske är löjligt men att om jag våre en aning större att folk runt omkring mig skulle vara mera nöjda med sig själva. Jag vill inte att ni som läser ska må dåligt för att ni kanske ger mig denna känsla eller ger mig dom kommentarerna, Jag vill bara skriva av mig så att ni kanske förstår hur jag känner och att jag tycker ni måste bättra er. NI är underbara som ni är, jag skulle inte älska er mer eller mindre om kilorna försvann. Jag älskar era personligheter! Jag är inte fixerad vid hur era kroppar ser ut, ni har en insida som är av renaste guld och jag vill att ni förstår det. Ni mår inte bättre av att göra er illa på det sättet att trycka ner er själva, jag lovar att det kan andra göra och därför borde du och ditt huvud tillsammans motarbeta det negativa ni kanske får från omvärlden.