Då sitter man åter här och försöker att underhålla mig själv. Jag försöker att inte lossas om min knorrande mage eller mitt huvud som gärna vill börja tänka på saker jag har lovat mig själv att låta bli. Men jag vet att när solen börjar gå ner och det börjar närma sig sängdags så kommer känslan smygande över mig. Att jag inte bara kan ta orden för vad det är och varför kan jag inte tro att jag kanske för någongångs skull kanske har någon som inte skulle kunna göra något sånt mot mig. Men min hjärnspöken tänker inte låta mig komma undan så lätt.
..
Hjärtat vet att jag kan vara totalt lugn men mitt huvud stressar upp mig.
Herre gud, jag är bara så patetisk!
..
Såhär är det varje gång, varje gång jag vet att han kommer dricka så hamnar hjärtat i halsgropen.
..
Det är väl som det sägs: Att när man väl har något att förlåra blir man rädd för att förlora det ävenfast man inte behöver vara det alla gånger. Och jag tycker att jag borde känna mig trygg vid det här men nej, tydligen så har inte såret läkt från det tidigare förhållande jag var i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar