Idag var jag och grattade en moster som fyllde år. Där vid bordet började vi diskutera om att känna sig dum i huvudet för att man är dålig på något skolämne. En av dessa personer runt bordet pratade om att hon var dålig på matematik och hon kände sig som en idiot som inte kunde. Och i det ögonblicket kände jag igen mig så starkt i henne, jag har själv vart där. Känt att jag är värdelös och att man aldrig kommer bli något. Jag har inte haft det lätt utan har behövt fått speciellhjälp för matematiken och trotts att jag hela tiden kände mig dum i huvudet som inte kunde klara av dom satans siffrorna så har jag kommit långt.
..
Jag klarade matematiken iallafall och när jag väl klarat det hindret insåg jag att jag kan klara det mesta om jag bara ger mig fan på att göra det. Detta samtal har gett mig en liten gnutta av kraft för att klara av dom hinderna jag har kvar.
..
Jag insåg också att min mamma är någon som jag ser upp till, det var hon som skällde på mina lärare i mellanstadiet så att jag fick en egen speciallärare. Hon är är stark på ett sätt som jag önskar att jag kunde vara men trots hennes styrka så är hon mänsklig och hon försöker inte vara någon som står över allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar