Sidor

onsdag 5 november 2008

2008-11-05

Så vad har hänt sedan sist?
Svar: En hel del och inte mycket, beror på hur man ser det.
..
Spenderade mitt höstlov i armarna på en skånspojke och fanns jag inte i hans armar fanns hans hand i min. Han var precis det jag behövde. Promenader, filmer, popcorn, spel och mys. Jag skrattade för första gången på kanske en månad, jag log på riktigt och kände värmen spridas i mitt kropp varje gång hans blick mötte min. När dagen kom då jag skulle åka fick jag gråtattacker och jag kunde knappt se på honom för att det värkte i hjärtat av att veta att jag skulle lämna min fristad, min kärlek. Vart ett tung adjö men ändå så lyckades han föra in sin kärlek och värme i mitt hjärta och det finns där än.
..
Kom hem och det var mörkt och kallt, tack och lov var det ingen snö! Mamma hämtade mig i Norrtälje och vi kom innanför dörren vid tolv tiden. Gick och la mig och kunde inte somna, saknad som gnagde i mig.
..
Dagen efter, tillbaka till skolan. Kuratorn, hon tyckte att jag verkade må bra och sa att skåne och Pontus hade gjort mig mycket gott. Hon sa att jag borde vara tacksam över att jag har honom. Och hon kan inte anan hur mycket jag är över det och sedan hem med en överfull buss. Kollade på film och läste min älskade bok tills jag insåg att klockan var tre och jag borde sova.
..
Vaknade och insåg att bussen skulle gå om 8 minuter. Hoppade upp ur sängen som en kanon och klädde på mig och gick till bussen. Religion lektion om kristendomen och så vidare. Utvecklingsamtal och sedan bussen in till stan där jag träffade Hanna. Vi promenerade utan mål. Pratade, skrattade och skojade. Jag kände mig varm i kroppen igen, skratten var äkta. Vi satt oss på ett mysigt café och fortsatte och efter det ut i kylan. När jag sedan skulle gå kändes det tungt, jag ville egentligen inte gå. Jag ville inte sluta känna mig omtyck och känna värmen i kroppen av lyckan. Sa hej då men jag vet att nästa vecka så ses vi igen. Somnade på bussen och frös, önskade att Pontus skulle sitta bredvid mig och värma mig. Kom hem, dammsög i lägenheten och snart kommer paret som ska kolla på Caise. Jag hoppas att dom vill ha henne men ändå vill jag inte släppa min lilla katt som är söt när hon inte är dryg.

1 kommentar:

Anonym sa...

Det var länge sedan jag skrattade sådär, det var väldigt trevligt :) <3 /Hanna