Sitter här och det känns som jag lever en värld utan socialnärvaro. Har jag för lite kompisar eller har mina kompisar för mycket i sitt liv? Just nu skulle vara ett sms eller ett samtal något som skulle få mig att le stort. En fredag kväll sitter jag hemma i pyjamas klockan nio på kvällen, känns som jag har ett liv här. Och tro nu inte att jag inte försökt att få en träff för kvällen för det har jag försökt med. Kompisar är trötta eller har annat för sig. Pojkvännen är ute på någon spelning med kompisar, smsa honom våre det näst sämsta jag skulle kunna göra. Fast visst fingrarna kliar efter att skicka iväg något,men nej.. vill han höra min röst får den saken höra av sig. Jag är för rastlös för att intressera mig i något program eller en film. Boken som ligger på bordet lockar men jag kan den redan utantill men det gör att tiden går utan att jag kollar på klockan och hoppas iallafall.
..
Men det löser sig iallafall, nu ska jag gå och möta Tanja och vi ska umgås.
Nog för att han kommer vara i mina tankar, men det går lättare om man har någon att prata med. Popcorn skulle inte sitta fel heller och julmust. Kvällen kommer nog bli bra ändå. Men en guldkant skulle vara att få höra ifrån dig.
..
Jag är hopplös, men bara i dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar