Nog för att jag älskar människor som pratar mycket, men när orden som kommer ut är onödiga och gör så jag missar min buss hem blir jag inte så väldigt glad. Tur att man har pojkvännen som kommer och hämtar mig, lillfingret kallas det. Våra lärare i historia har insett att vi kanske, kanske har lite för många och stor uppgifter så nu fick vi en mega lätt. De tyckte att vi tappat glöden och ja, de gick på halvfart helt enkelt. Känns som livet börjar följa mönster som bryts hela tiden, tankar och känslor som rörs runt som i en gryta. Och just nu sitter en tjej och stirrar på mig..ehm, ja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar