Känslovraket är under kontroll, för tillfället.
Först en bästa kompis som ringde och pratade med mig. Sedan en pojkvän som kom hit och höll mig sällskap. Sedan en väldigt bra vän som heter Tobbe som kom och håller mig sällskap. Så ensam som jag kände mig, att de ställde upp visar att jag inte är ensam. Jag kanske är ensam med hur jag känner eller tänker men det finnas alltid någon som kan krama om mig eller hålla mig sällskap och försöka förstå sig på mig. Fick ett liten psykbryt när jag fick höra att vi har läxa i svenska till imorgon plus muntligt i historia till imorgon också. Men det löser sig väl, får improvisera
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar