Ett plingande ljud från mobilen och strax efter det ett till. Letar fumlande efter min mobil som ska ligga någonstans till vänster om mig. Känner en massa olika föremål, platta med lena ytor som måste vara papper, något avlångt som bara kan vara tvkontrollen, något mjukt och fluffigt som måste vara den vita filten. Men tillsist känner mina händer något kompakt och fyrkantigt som mycket väl måste vara min lilla svarta mobiltelefon. Kramar om den med handen och trycker upp övredelen av mobilen och ljus träffar mina ögon. Läser smsen ett i taget och svara snabbt med vanan smsfingrar. Klumpen löses upp som en brustablett i vatten. En förklaring innehåller ett av dessa sms och plötsligt känner jag mig bara dum. Men trots denna känsla av dumhet så har jag ett leende på läpparna. Några minuter senare och det plingar till i den lilla saken igen och en värme sprider sig i bröstet.. Jag saknar dig med, mer än du kanske tror.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar