Mamma kom nyss till pappa, hon ville leta efter ett foto till skylten till min student. Det känns så overkligt, är jag vekligen så stor? Minns att när man gick i nian så var man så stor och vuxen när man tog studenten och jag känner mig inte i nuläget så vuxen. Men jag får väl se det som ett steg ut i livet, ett ganska så ofrivilligt steg men det behöver tas. Resterna är snart borta, känner hur huvudet börjar lugna ner sig, magen slutar att värka.
..
..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar