Kom nyss in efter en promenad i mörkret och kylan med mitt eget lilla ljus, Fine. Våran tradition att bara promenera med eller utan hund. I regn eller solsken och bara prata om allt som rör sig i våra huvuden. Nu har jag lagt mig tillrätta i min åter så tomma säng och har dragit täcket runt min kropp. Trött men på något sätt pigg, bubblande inombords. Vissa aspekter i mitt liv går bra och det flödar i mina ådror. Lycka, lycka över att ha folk i mitt liv som för gyller även de mörkaste timmarna.
..
Nu blir det väl att starta criminal minds som alltid och sedan försöka sova. Borde inte vara allt för svårt med tanke på hur jag känner mig i kroppen. Men på något sätt verkar man alltid vakna till när man släcker lampan och lagt huvudet på kudden som om man tryckt på en börja-tänka-knapp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar