Så var man vaken. Jag måste fan vara världens snabbaste människa ibland på morgonen. Monika kom in och sa att vi åker om fem minuter och jag hann ändå klä på mig och lägga mig i sängen en stund. Så jag var ready to go nästan direkt! Jens låg där och muttrade över att jag klev ur sängen, det vart kallt tydligen. Nej, nu svälter jag ihjäl känner jag så det blir en lunch till frukost eftersom jag inte vet vilken buss jag tar hem. Och det finns inget värre än att sitta och äta i en matsal där man känner ingen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar