Det kom något smygande på mig som jag inte hann reagera på, inte fören det fanns där inom mig. Helt plötsligt kändes bara allt konstigt och fel. Jag ville inte vara här, ville bara bortbort. Ville gå ut och lägga mig i snön tills det kändes som tusen nålar i huden och sedan skrika bara rätt ut. Inte hindra skriket från att lämna munnen utan det skulle bara ut. I nästa sekund ville jag sätta mig på motionscykeln och trampa tills jag inte skulle orka mer. Tills jag kände mig kräkfärdig och benen inte kunde bära mig längre.
..
Jag vet inte varför jag fick de här impulserna i huvudet men jag kunde iallafall hindra de. Ligger fortfarande i sängen och är nu relativt lugn. Det var skrämmande att känna att man ville ha ont eller att bara få något ur sig som jag inte kunde forma till ord. Kanske är det bara en känsla, äh jag vet inte alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar