Det var ett överlevnadstest att klara promenaden. Vinden ven genom mina vantar så vantarna skulle inte rädda mig. Med dubbla byxor och min stora michelin liknade jacka så klarade jag mig. Ansiktet sved och händerna brände när man sedan kom in genom dörren. Fick ett samtal från Jens som var fast med bilen i kylan, lider med honom så mycket att jag berättade hur skönt varmt och skönt under täcket. Skadeglädje är den enda sanna glädje heter det väl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar