När man bara vågar

Så var man hemma igen eller har vart sedan några timmar tillbaka men iallafall. Gårdagen spenderade jag med att blåsa ballonger åt mitt kusinbarn, snacka om att man var slut i lungorna efter 30 st ballonger. Som Hampus bara tog i handen och sedan släppte så det flög överallt. Men det var värt det när han skrattade och var glad. På kvällen så satt jag och min kusin och pratade i timmar och samma sak idag efter att jag vart på intervjuen.

.

Den gick föresten bra, det kändes bra iallafall. Så om en vecka får jag veta om jag får en tjänst eller inte. Men det trevligaste med hela intervjuen var de människorna som var där ute i väntrummet. Jag brukar ha svårt för att börja prata med folk men på något sätt frågade jag en tjej någonting och sedan satt jag där och pratade med sju helt för mig okända människor och det kändes bra. Vi pratade om allt möjligt och insåg att vi hade saker gemensamt. En trevlig upplevelse och jag fick en lite putt i ryggen att våga göra saker som jag inte normalt gör.

.

Natten till idag var mysig då jag hade Milton, en hund alltså i sängen hela natten. Han fick fungera som sällskap och lite värme när jag inte hade Jens bredvid mig. Nog för att Milton är mindre än familjens katt men det är ju en annan sak.