Insåg en sak när jag pratade med pojkvännen idag. Man är så hemsk pessimistisk mot sig själv och de bedriver man gör. Han satt och sa att han aldrig skulle klara ett prov imorgon. Jag vart då optimistisk och sa att de skulle gå bra och går de inte bra så försöker man ingen. Kom med en massa positiva alternativ och uppmuntranden. Sedan började mitt pessimistiska mot mig själv och Jens var inte sen på att vara optimistisk för mig och mot mig.
.
Kanske man borde använda lite av sin optimism som man väller över sina nära, kära och bekanta och vända den lite mer inåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar