När man för en gång skull lyckas med att somna vid tio tror ni inte att hemtelefonen ringer. Pappa skriker på mig att svara eftersom han tror att jag är vaken. Jag får kasta mig ur sängen och svara, det var till pappa såklart. Lägger mig i sängen igen och tänkte somna om men jag somnar aldrig. I över en timme har jag legat och försökt somna om men de går inte. Nu är jag bara irreterad och en hemskt känslomonster. Varm i kroppen och huvudet värker, vill gråta och bara prata med någon men folk behöver sova vid den hät tiden.
.
Så jag sitter här för mig själv istället och mår illa. Inte så kul att få veta att en olycka kunde gått värre än vad den slutade..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar