Dagen rullade på för snabbt idag men när jag sedan kom innanför dörren kändes de som om någon tryckt på en slowmotion knapp. Kroppen är slut, sliten och lite små trasig.. inombords. Kändes som att gå in i en vägg och allt negativt bara slog till en i ansiktet. Jag antar att jag är som en satelit som tar in andras känslor också. Kanske borde tilllåta mig lyssna på sorglig musik och bara ligga orklös i sängen. Jag saknar Jens, har känts helt okej fram tills idag. Idag så bara kom de med full kraft. Handlingsförlamad, de värker, jag är lite patetisk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar