Rastlös. Jag är för rastlös för att sova, för att läsa och för att egentligen sitta vid datorn. Detta är irreterande då jag borde sova, jobbet gäller idag och vill inte vara zombie. Men vet inte om kroppen lyssnar på vad huvudet vill. Jag bara tänker på att snart, på fredag så är Jens hemma igen. Försöker att tänka på annat men jag återkommer till det hela tiden. Tre veckor har han vart borta idag och nu ska jag bara stå ut de sista dagarna. De är de sista dagarna som man saknar som mest, när man vet att man snart kommer få krama honom, gömma sig i hans armar och känna att nu är jag hemma igen. På fredag eftermiddag kommer jag nog vara omöjlig, precis som sist han var borta. Sista timmarna de är jobbiga och klockan går ju alltid så långsamt då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar