Fine svängde men det gjorde inte jag.

Sov fram till klockan ett i dag, var egentligen inte meningen men det vart bara så. Vaknade först vid åtta tiden av ett sms från Emma som jag misstolkade totalt. Men eftersom jag hade en hel dag utan skolan så passade jag på att göra lite nytta. Plockade in och ut diskmaskinen, städade hela mitt rum och på det så la jag ut alla sängkläder ute på altanen för att låta dom lufta.

......

Låg och kollade på tven när det knackade på dörren, mamma orkade inte resta sig upp och jag sa att det var någ ändå inte till mig. Pappa gick och öppnade, det var till mig ändå. Jag fattade ingenting, jag väntade ingen. Men där ute ståg min kära Bertil och Peppe. Vi pratade ett tag och sedan så kom Bertil på att hon skulle ju bara vara ute en snabb sväng. Man glömmer bort tiden ibland. Sedan när jag hade följt med henne en bit så gick jag hem och åt upp glassen som jag handlade tidigare idag. Sedan fick jag dubbelbesök av Bertil och Gösta. Vi gick ut en sväng och pratade. Bengt skulle på handbollsträning så hon lämnade mig och Gösta. Tog en kopp tee hemma hos Gösta och hon skjusade sedan hem mig. Och som rubriken avslöjar så svängde hon åt vänster men jag trodde att vi skulle till höger, höll på att ramla av moppeden men jag klarade mig.

.......

Vet inte om det har med våren att göra eller att det kanske bara är jag som tänker mer än normalt, men iallafall jag kom på att jag har egentligen ganska mycket som jag skulle kunna säga till andra. Sånt som skulle såra någon annan, om jag bara ville göra det. Ibland får jag lusten att bara slänga ur mig saker, men då är jag på otroligt dåligt humör. Tänk hur mycket det skulle kunna förstöra, hur mycket det skulle kunna såra. Känns ganska läskigt att tänka på det, för tänk om jag en dag bara exploderar och bara vräker ur mig saker,.. skulle någ inte sluta så bra då.

..........

En annan sak som jag har tänkt på är hur falsk man kan vara ibland. Man går och säger en sak och gör sedan en annan, t.ex. som om jag "tycker" att en viss person är helt dum i huvudet men ändå så umgås jag med den personen. Jag tycker egentligen om att umgås med den personen man kan bara inte vara ärlig om saken, måste ljuga till det och påstå att det är tvärt om. Även fast att andra märker att det inte är så alls. Jag har mött ganska många som har gjort just så, inte har vågat stå för vad dom tycker. Men för eller senare, så avslöjas det. Att behöva smyga med sin vänskap, vad är det för vänskap? Hemliga vänner eller vad?

Som sagt jag tänker för mycket...

......

Just say it like you mean it!!

........

Lev Livet!

/ Bengt