Jag kommer aldrig att bli brun.

Jag tror att det bara är för mig att inse att jag kommer aldrig kommer att bli solbrun. Röd som en tomat, ja det kan jag tänka mig. Kanske är jag som ger upp lite för fort men efter att ha solat både igår och idag borde jag iallafall ha blivit lite brun/röd. Fast det kanske bara är så att jag har svårt att bli brun, fast det verkar inte resten av familjen ha det svårt med. Felicia ser redan ut som om hon vart utomlands. Detta är någ det första året jag faktist VILL bli brun, annars har jag velat vart så vit som möjligt. Men får helt enkelt jobba på solbrännan.

......

Idag har vart en ligga-i-solen-och-njuta-dag, med ipoden i öronen så kan jag faktist uthärda. Sola ensam måste vara det tråkigaste som finns, roligare att ha någon brevid sig att prata med. Eftersom jag tydligen är varmeintolerant som pappa påstår. Tycker att dagen gick så fort.. kändes som klockan var fyra men då var den egentligen sju. Men jag har då turen att vara ledig imorgon också! Och resten av veckan är så slapp. Längtar som tusan till helgen.

......

Dels för att jag vill shoppa i stockholm och sedan för att sticka in till Uppsala och kolla hur Robin och Pontus bor. Men jag vill först av allt att det ska bli måndag så jag får träffa Emma. Vi har någ en massa att prata om som vanligt och en massa konstiga ord/meningar att utbyta. Man kan väl säga att man blir bra knasig i hennes sällskap, vilket jag gillar att vara. Jag har någ ingenting mera att säga om dagen eftersom jag egentligen inte har gjort något.

................

Nu på kvällen så satt familjen och kollade på NAVY CIS. Sista avsnittet för denna gången och mamma var då bara tvungen att kolla klart på det, inte för att det gjorde mig något. Sedan gick den en lång film,

The day after tomorrow.

Jag tycker den är väldigt bra och det gör att man börjar tänka. För kanske att det händer precis som i filmen, vem vet? Kanske borde tänkta på hur vi förbrukar våran jord. Fast om man ska tänka att jorden kommer gå under vilken dag som helst kan ju inte vara så kul. Jag kommer ihåg någon gång när jag var kanske 7-8 år gammal och var i min mormors lägenhet, då pratade om att jorden skulle gå under och jag trodde ju såklart att det var inom snart. Jag satt och grät i soffan och mormor försökte övertala mig om att det inte var så. Att männen på tv hade pratat om flera hundra år framåt och då skulle jag inte leva. Då började jag att skrika ännu mera och skrek att jag inte ville vara död om hundra år. Nu kan det verka väldigt komiskt men då var det hemskt. Drömde mardrömmar i flera veckors tid efter att ha kollat på tven. Så man kanske inte ska tänka så långt fram som jag gjorde men visst ska man tänka framåt.
.....

.......

Lev livet!

/ Bengt