Jag har aldrig varit normal bara när jag går med dig.

Livet förändras vart jag än går och det kommer kanske inte alltid vara vi två.
Bara så länge det finns stjärnor över oss och bara så länge våra hjärtan klarar av att slå.
Men månen är död när jag tänker på det och himmlen är gjord av sten.
Så många broar jag bränt ingen tog mig riktigt över.
Men jag går inte isär när jag går med dig.
Jag har inga starka armar att bära dig på.

Jag är inte mycket, inte mycket att titta på

men du kommer aldrig att behöva ljuga igen och

du kommer aldrig behöva se mig ligga död på vägen..
Jag har aldrig varit normal bara när jag går med dig.