" Och deras blickar blev så annorlunda. Samtidigt som de såg mer kritiska ut, såg de också skyggare ut. Och granskandet kändes hårdare och hårdare. Det var som om det glömde att vi fanns livs levande framför dem med våra ögon och våra hjärtan. Det var som om de trodde att vi blivit till tapeter i deras pojkrum, när de började poängsätta oss.
Killar går precis som tjejerna i flock. Men deras blickar irrar inte så mycket, för det letar inte hela tiden efter våra blickar.
som vi.
Tjejerna tycks hela tiden vara medvetna om var killarna är, var de tittar, om de tittar.
Det är längtan efter kärleken. Jag vet inte om vi längtar mera efter kärlek än killar, men de verkar så barnsliga trots sina stora kroppar, att jag inte tror att de längtar efter kärlek på samma sätt som vi. Men jag kanske har fel.
Våran längtan gör oss trötta.
Vi är för stora och vi är för små. Vi kan inte krypa upp i mammas famn, som förut, och låta henne smeka och kyssa oss. Vi kanske inte vill heller. Men hur ska vi fylla tomrummet? Att gosa med ett marsvin ger inte så mycket respons.
Och våran längtan laddas oavbrutet, till och med om vi tittar på ett teknikprogram på teven, för i pauserna kommer reklamen, oftast sprängdfulld av förälskelse och kärlek. I reklampauserna finns de glada skratten, ivern och värmen, Ömheten, åtrån, glädjen.
Så ska der se ut. Om det känns som det ser ut, så vet man att man lever. Och är lycklig."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar