.

Första advent, sista dagen på veckan och början på en ny månad.

...

Imorgon är det en ny dag, nya möjligheter och nya uppleverlser.

Allt kan vända på en femöring och man ser helt plöstligt saker så klart bakom dimman.

Jag har fått möta en helt annan sida av mig själv, en sida jag inte trodde jag hade. Jag vart rädd, rädd för mig själv, mitt tänkande och för mina handlingar. Jag har aldrig upplevt något liknade och jag vill helst inte göra det igen. Att känna den där handen som kramar till din magsäck, du känner sammandragningarna och kastar dig över toaletten. En andra hand som tar ett tag om din luftstrupe och kramar om den sakta men bestämt, du börjar får panik. Tårarna som inte kan sluta rinna ner för dina kinder och kroppen som skakar okontrollerat. Allt snurrar och du vet inte vart du ska ta vägen eller vad du ska göra. Tillslut får du grepp om något och allt börjar lugna ner sig. Rösten pratar lugnt med dig, pratar på en massa med en lugn stämma. Du vet inte vad den säger men bara själva ljudet gör att händerna släpper sina grepp om din mage och luftstrupe. Allt slutar snurra och du känner istället en varm känsla i bröstet, du vet om att allt kommer bli bra och att du inte är ensam.