Jag har bara lusten att skriva men om vad, det har jag ingen aning om. Kommer sannerligen bli ett onödigt inlägg som man bara kollar på som man sedan bestämmer sig för att skita i att läsa. Jag har en massa tankar som snurrar runt i huvudet, jag vill att dom ska komma ut genom mina fingrar och skrivas här. Men det verkar som min vanliga spärr sätter in. Vissa saker kan man bara inte dela med sig till andra, det finns inget som kan beskriva det hela. Jag vet knappt om själv vad det är jag tänker på? Skyddsmekanisken sätter in och man känner sig som en skrivande zombie istället, ett sätt att skydda mig från överbetänkning. Jag vill verkligen kunna skriva ner någon meningsfull, något som liksom fastnar hos andra människor men ändå känns det så om mina ord är bara en liten droppe i ett stort hav och vem lägger märket till en droppe? Jag borde egentligen ligga och plugga men jag orkar inte, jag borde egentligen sova men jag känner inte för det. Det är så MYCKET man BORDE göra, sånt som är bestämt att man ska göra. Man ska gå i skolan, man ska åldras och man ska bli vuxen... så jäkla många måsten som man inte vill! Mina föräldrar påminner mig konstant om att jag snart är 18 och ska börja tänka på framtiden. Men jag vill tänka på nuet, överleva nuet och kanske blicka lite framåt. Jag har aldrig känt någon panik över att fylla år men nu börjar jag känna en viss press. Redan nu har jag hört kommentarer som: Vad skönt det kommer bli när du har hittat ett eget ställe, nu när du snart är arton måste du börja jobba, du ska ta körkort, har du sökt sommarjobb... Tack, för att ni pressar mig ännu mera. Nej, vad sägs som om att hitta ungdomenskälla och dricka en lagom dos så att man inte behöver åldras? Men ändå, jag vill flytta och jag vill bli vuxen. Men kanske när jag känner att jag är helt redo för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar