Vecka 10 är en vecka jag kommer minnas. En vecka då det mesta i mitt liv rasade ihop och blev en hög med trasigt material. Det känns som om mitt puzzel har exploderat och bitar har blivit förstörda, dom bitar som finns kvar hela trycker jag hårt mot mitt bröst och är panikslagen över att mista. Jag kanske ska förklara mig lite bättre vad som egentligen har hänt. På måndagen fick jag ett samtal som fick mig att stor gråta mot Kimberlys axel, mina föräldrar ska separera. Trodde att nu kunde det väl inte bli värre, min trygga tillvaro hemma finns inte just nu. Men som man alltid tycker att ett fall kommer aldrig ensamt och man hoppas på att det åtminstonde ska ta ett tag mellan fallen men inte om man är mig. Går fredagen den 7/3-08 fick jag samtalet som jag har fruktat, min älskade mormor har gått bort. Just nu verkar mina tårar inte ta slut och det kan ju vara för att mina tårar har lagrats i många år. Idag kom jag hem för att ta ett sista förväl av mormor, hon såg så fridfull ut. Det som slog mig hårt var när jag fick se mina mostrar gråta, då insåg jag att dom var som små barn just nu. Barn som hade mist sin mamma.
...
Jag tillängnar detta inlägg åt min Mormor Ester Hammar
min älskade mormor som föralltid kommer bo i mitt hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar