Varning för

Dom här två veckorna har vart väldigt omtumlande för mig. Ena sekunden har hela min kropp vart fylld med överdriven lycka för att i nästa sekund sjunka ner i förtvivlan och tårar.

...

Och ärligt talat börjar jag ledsna totalt på mig själv och hur lyckat är det om jag inte ens klara av mig själv? Jag förväntar mig inte att andra ska orka med mig då. Och som om det inte våre nog med att mitt huvud har kortslutning så vill så klart kroppen också vara med och leka. Ont i magen, illamående, trötthet och huvudvärk är något som är vanligt förekommande nu mera. Idag har jag till och med vart så upprörd så att jag lyckades göra så att ett provrör exploderade, blod och glasslitter i hela maskinen.

...

Och ja, jag är allmänt gnällig. Saknar Pontus gör jag också och det gör väl inte det hela så mycket bättre.