Just nu vill jag bara skrika rakt ut. Känns som jag har smått ångest över mitt eget känsloliv. Jag kan inte styra mina egna känslor och tankar dansar runt i huvudet. Känns som om jag tappar taget om mitt eget liv över huvudtaget. Nästan varje dag bestämmer jag mig för att ta mig i kragen men det händer aldrig, mina känslor kommer jämt i vägen. Varje dag är som en jäkla berg-och-dalbanan där jag helt plötsligt kan gå från att vara på toppen och sedan hamna nere på botten. Vill sätta naglarna i min egen hud och känna att jag fan kan känna annat än en jäkla klump i magen. Jag har så mycket att säga men något hindrar mig från att få det ur mig. När folk frågar vad det är kan jag inte säga vad det är trots att jag inte vill hellre än att säga det. Oftas vet jag inte varför det känns som om jag ibland bara vill krypa och gömma mig under täcket. Känns ju bra att jag mår skit över inget..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar