.

Det känns som jag gått igenom en osynlig vägg och hamnat i landet inte-känna-någonting. Skrämande, tyst och instängt. Känns som jag vill stänga in mig men ändå finns det en sida av mig som söker efter en hand som ska dra mig tillbaka till livet. Tyvärr spelar jag väl för bra för att folk i min närhet ska märka av det. Och jag dömmer mig själv för det, öppna munnen för i helvete. Folk är inte tankeläsare eller synska.