Jag har gått från klarhet till klarhet idag. Från förvirring till ledsamhet. Tankarna bara studsade runt i huvudet. Ville ta sig ut, skrika ut men det var tyst runt omkring mig. Kylan smög sig igenom min jacka och tjocktröja ner till bara huden. Mörkt, tyst och kallt. Och för en gång skull så tillät jag mitt huvud att gå på med fria tyglar. Utan att veta hur så började jag närma mitt gula hus och tvingade in alla tankar igen. Nu räckte det, jag ville inte tänka så mer. Satte nyckeln i dörren och det var mörkt inomhus. Tände upp och sprang med snabba steg upp till datorn. Ett litet fönster blinkade. En vänn som undrade om allt var bra.
..
Ett telefonsamtal från en kompis som förstod. Som inte dömde, som bara lyssnade. Och så lugnade sig huvudet ner sig. Tack Tove, för att ditt och mitt huvud ibland är lika <3
..
Just nu saknar jag Fine <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar