Jag är besviken på mig själv.
Försov mig, mitt eget fel eftersom jag inte kunde somna. När jag vaknade så var jag hes, halsen värkte och jag mådde illa som en galning. Så allt detta leder till att jag inte åker in. Jens tyckte jag kom med bortförklaringar och jag förstår det. Jag är drottning över bortförklaringar..men han var orättvis, att jag vart sjukare är inget jag kunde veta.
..
Som den crybabyn jag är så började tårarna falla samma ögonblick som jag klev ur bilen. Jag gör honom besviken också var de ända jag tänkte. Grät mig in i husen och la mig i sängen. Som den peoplepleaser jag är bestämde jag mig för att åka in bara för att slippa göra honom besviken men insåg att sjukdom fungerar inte så. Jag blir hemma och känner mig bara allmänt som en..besvikelse. För alla omkring mig. Vilket antagligen inte är fallet för alla men några.
..
Det plingade till i mobilen medan jag låg och kramde kudden och tyckte synd om mig själv. Jag log när jag läste och stenen över bröstet försvann.
..,
Besvikelse eller inte, så älskar han mig <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar