Regnet smattrar mot fönsterbrädan. Sida efter sida bläddras förbi när orden på sidan tagit slut. Tunga ögonlock, tunga tankar. Men ändå ett litet ljus, en värme och en känsla som fyller ådrorna. Föralltid, på ett sätt som jag inte kan förklara. Föralltid, oavsätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar