Höll på att brusa upp mig ordentligt nyss, hittade inte mina chinos och på något sätt så fick jag bara nog. Telefonen började ringa och de var Jens som sa att han trodde att mina chinos var de som låg någonstans hos honom längst ner i en hög med kläder. Antagligen är de mina, de borde vara mina så nu är jag lugn igen. Nu är glaset halv fullt igen men kan lätt fyllas så de rinner om kanterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar