.

Den 10/11 fick lilla Vivan somna in, vila i frid.

Dagarna går snabbt, känns som att jag försöker greppa efter något som hela tiden slinker mellan fingrarna. Vart finns pausknappen när man behöver den?

Helgen spenderades ute i Herräng där min dator var mitt främsta sällskap då pojkvännen pluggade in ännu en tenta. Men till kvällarna fick jag iallafall ha hans odelade uppmärksamhet. Söndagen bjöd på att övningsköra in till Norrtälje för att lämna Jens och sedan hamnade jag hos Finebus till kvällen där det vart att sova kvar. Kanske borde sova där oftare då det blev pannkakor till frukost! Nu ligger jag i min stora sköna säng och känner att jag skulle kunna somna, varför måste mörkret vara så tryckande?