.

Efter att ha pratat i telefonen med Monika om hur vivan ( Min syster chinchilla som fick flytta hem till familjen Mattsson) blivit sämre efter att haft en öroninflammation och som nu går med huvudet snett, blir ett veterinärbesök imorgon. Kände jag att jag behövde ut och bara få gå, bästa tiden att vandra runt är på natten. Dock gick min hjärna på högvarv eftersom jag vet att avlivning är ett av de alternativen som kanske kommer hända och de tänkarna fick mig in på mina tidigare husdjur som har dött. Två kaniner och två katter.. Den som jag minns så tydlig är mitt allra första husdjur, en kanin med namnet Stampe.

Lilla Stampe vart ryck i bakbenen av någon hemsk människa och efter de kunde han inte röra sig. Han somnade in i mitt knä medan jag satt och klappade på honom och kollade på barnprogram, minns fortfarande hur jag märkte att han inte rörde på sig och att jag skrek rakt: MAMMA, stampe är död! Satt där med hans lilla kropp i famnen i 6 timmar och vägrade lägga ifrån mig honom. Var så ofattbart att jag inte skulle få klappa min lilla kanin eller få se honom komma när man ropade på honom.