Livet.

Flera stigar delar på sig framför mina fötter, ringlar sig ut som stora tjocka grenar liggandes kors och tvärs. Det fanns inga pilar som visade vart stigen skulle leda och inte heller kunde man se vart stigen skulle ta slut. Trädkronorna stängde ute solljuset och dimman svävande några centimeter ovanför marken. Vilken stig skulle jag välja? Jag kollade på varje stig ett bra tag men kunde inte välja. Tänk om jag skulle välja fel? Vart skulle jag då hamna, jag ville inte gå vilse här i skogen. Jag satte mig på en stor sten vid kanten av den stig som jag kom ifrån och funderade. Var jag beredd att chansa på en stig eller skulle jag stanna kvar här, men tids någ skulle jag vara tvungen att ta en av dom slingrande stigarna någonstans in i skogen. Blommor växte runt om stenen och jag plockade en och började studera den nära och sedan började rycka bort kronbladen. Det fanns tre stigar och varje blad var en stig. Jag började räkna. 1,2,3,1 och 2 det skulle alltså bli stigen i mitten om jag skulle följa. Men när jag reste mig upp och gick fram till mitten stigen stod jag där tvekande. Jag tittade in mot den biten av skogen som stigen skulle leda igenom. Med ett djupt andetag så satt jag foten på stigen och tog ett steg. Jag stannade till efter att jag gått kanske 3 meter på stigen och vände mig om, hade jag gjort rätt val? Jag fortsatte att gå och kollade inte bakåt igen…

.....
Om man tänker eftersom så är det precis så det är i livet, man måste göra val. Välja i vilken riktning man vill gå och ibland vill man bara stanna där man är. Men många val finns det att göra här i livet och man är livrädd för att göra dom fel.