.

Tårarna rinner ner sakta för mina kinder. Jag vänder bort mitt ansikte från världen. Jag vill inte visa att jag är svag och sårbar. Att jag inombords är lika vilsen som alla omkring mig. Ingenstans att ta vägen, ingenstans att gömma sig. Sätter på mig min mask som många gånger innan och försöker hitta kraften för att klara av mig själv. Jag försöker att glömma allt som snurrar runt i mitt huvud, fyller upp mitt huvud med andras problem för att kunna skjuta undan mina egna. Det är min till flykt, att resa in i andras världar. Se deras inre, känna deras känslor. För några minuter eller timmar får jag leva mig in i någons värld.

---