Hur kommer det sig att man alltid tänker bra i duschen?
Det har jag börjat fundera på nu.
Varje gång jag ställer mig där under det varma vattnet sätter tankarna igång på riktigt. Vattnet har väl en renade effekt på både kroppen som i huvudet. Att bara stå där i flera minuter medan tankarna spinnar runt i 180 km/h är ganska avslappnade, det gör att jag kan släppa på mina så kallade känslomässiga gränser. Att luta ryggen mot det kalla kaklet och bara glida ner och sitta där på glovet. Då låter jag tårarna rinna på bäst dom vill, för att tårarna smälter ihop med vattnet och man ser ingen antydan till att jag har gråtit. Nu låter det som om jag bara gråter när jag duschar och så är det naturligtvis inte, just nu är det mycket som cirkulerar i mitt huvud.
.
Nu när allt har blivit så hastigt omskakat i min värld. Som en sån där kula med snö i som man skakar om för att få dom vita snöflingorna att virvla runt i det lilla snölandskapet därinne. Det känns som om någon har gjort så med mitt liv. Men ändå igenom allt detta som har hänt så är jag glad, glad över förändringarna som har hänt. Visst jag önskar ibland att det våre ogjort men.. saker förändras och man går vidare med eller utan det som försvann.
Just nu har jag många frågor men jag vet inte om jag vill höra svaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar