Visste ni en sak?

Man brukar koppla änglar till flickor med blont hårsvall..

Men grejen är den att jag känner en ängel, men hon är inte blond. Hennes hår är mörkt och hon har ögon gröna som skogens kronor om sommaren. Hennes skratt är som en pil, det borrar sig rakt in igenom ens hjärta och det värmer upp ens kalla kropp. Hennes kramar får en att aldrig vilja släppa taget om henne. Den här ängeln vet inte om att hon är en ängel för när hon ramlade ner från himmelen så slog hon sig i huvudet och fick minnesförlust. Det var några människor som hittade henne, dem fick henne att tro att hon var ett spöke. Under flera år gick hon runt som en genomskinlig vålnad runt människorna, det var ingen som såg henne i ögonen och kunde se att där inne så strålade hennes ängla själ. Men en dag så började en person att pratat med henne, först var det bara om små saker men den här personen såg att det var något speciellt med den här flickan. Dag för dag så började dem två att utveckla något speciellt, men ängeln vågade inte se vad det kunde leda. Hon började komma med undanflykter men den andra flickan fortsatte att prata med henne, försökte att ta reda på vad som var så speciellt med den mörkhåriga flickan. Tillslut så hade ängelns murar rasat och då insåg människan att hon var en ängel. En ängel med trasiga vingar och djupa ärr efter tiden som spöke. Ängeln och människan började umgås och med tiden var dem som ett. Andra människor började märka av ängeln nu, dem började fatta att hon inte var ett spöke utan en ängel.

..

En ängel med trasiga vingar och ett hjärta av det renaste guld.
Jag älskar den här ängeln och tänker inte låta någon någonsin ta ifrån hennes vingar och glöd igen!