Sidor

torsdag 10 januari 2008

Så kom igen då, med allt du har och lappa ihop mig bäst du kan.

Tiden läker inga sår och det som inte dödar stärker inte heller. Så länge man landar på sina fötter klarar man sig inte och det finns inga kläder som tål det dåliga väder. Det känns som om jag har ett litet privat djävla moln över mig som följer mig vart jag än går.
..
Jag gråter min kudde blöt, är patetisk och löjligt svag.
Jag säger saker jag avskyr, jag avskyr saker som låter för bra..
Rädslan över att det är för bra för att vara sant.

Inga kommentarer: