Första natten på tre veckor som jag måste lägga mig i sängen själv
utan att känna en varm levande kropp hålla om mig.
Jag kommer vakna ensam utan att känna ett par underbart mjuka läppar
kyssa min panna för att få mig att vakna till liv.
Nu får jag klara av att ligga vaken och stirra upp i taket och
känna tårarna rinna ner för mina kinder ensam.
...
Men trotts allt detta är jag inte ensam, dels för att min katt satt sig i mitt knä men jag är aldrig ensam i mitt huvud eller hjärta.
..
För där finns en person med mig varje sekund
så egentligen är jag inte så ensam.