Av någon anledning

Det var en sak som hände när jag satt på bussen påväg till Östhammar i förra veckan. Jag klev på den överfulla bussen och hamnde mitt imot en tjej i min engelska klass som jag aldrig yttrat ett ord till. Jag satt där med ipoden i öronen och tittade på den rullande texten med nästa hållplats. Av någon anledning fastnade min blick på henne och det var pågrund av att hon hela tiden stoppade ner handen i väskan. Det var hennes rosa nokia telefon som hon knapprade på några sekunder och sedan vek ihop och la ner i väskan. Egentligen var det väl inget märkvärdigt med det att hon höll på med mobilen utan det var hennes ansiktsuttryck som var speciella. Varje gång hon verkade känna telefonen vibrera i väskan fick hennes ögon ett visst uttryck, dom verkade fatta eld inom henne och när hon sedan hade läst klart smset sken hela hennes ansikte upp av ett inre sken, ett leende som inte gick att missa. Jag vart så betagen av hennes sken att jag satt och funderade ut länge vem det kunde vara som smsade henne. Kanske en pojkvän, en kompis eller varför inte kanske någon som hon var väldigt djupt förälskad i. Under nästan en timme satt jag där och betaktade henne i nästan en timme. Jag kunde inte låta bli att sitta där och små le för mig själv.

Har nu nått mitt mål.

Nu är jag i Gillstad, det är en liten by tror jag som ligger utanför Lidköping.

För att ta mig hit så har jag åkt buss, tåg och bil. Så nu sitter jag här hemma hos Martin vid hans systers dator. Jag trivs redan och detta är bara andra dagen jag är här :) Jag kommer kusligt bra överens med Frida hans lille syster, det är Martin som tycker det är kusligt inte jag. Hans mamma och jag är ganska lika, kollar på samma program och äter nästan samma saker. Hans pappa har jag inte träffat så mycket eftersom han jobbade sent igår kväll och åkte tidigt till jobbet idag. Jag får ju inte glömma bort att nämna Jocke! det är deras helt underbara Undulat. Han är pratar,sitter på ens axel och är bara väldigt speciell, honom vill jag ta med mig hem sedan. Jag kommer att skriva så ofta jag kan för att jag har lovat Emma det. Jag kan ju meddela att min mobiltelefon är dö och smarta jag glömde laddaren hemma..så det går inte att nå mig på den.

Saknar Emma och Fine!

<3

Låt klockan ticka på lite snabbare.

Finns det inte någon spolafram knapp som man kan trycka på?

Om det nu finns en sådan vill jag gärna spola fram till på onsdag eftermiddag. Nu bara för att det är så nära till onsdagen blir det bara svårare att vänta. När man vet att snart så får man träffa Fine och Martin igen. Men jag kan ju gissa att tiden tänker jäklas med mig bara för att jag nu vill att tiden ska gå snabbt, på något sätt brukar det bli det motsatta mot vad man vill ha. Alla läxor som vi har ligger som en klump i magen på mig.. hur ska jag hinna med allt? Jag vet att det inte gör något att skjuta upp några av läxorna eftersom jag kan emaila vissa av uppgifterna. Just nu har jag inte viljan att kunna ta itur med dom satans läxorna..ävenfast jag vet att jag borde. Dagen idag har var lugn, på engelskan så hade vi praktisk visning av något som tillhörde våran profil och det var piece a cake eftersom jag bara improviserade som alltid. Sedan har det vart två lektioner med djurvård. Gick igenom läxan vi hade tills idag, antecknade och kollade sedan på en film. Just nu vill jag bara hem och kasta i mig mat, sedan lägga mig i sängen och sova men.. jag har ju läxor som behövs göra. Antaglingen kommer jag göra lite grann idag tills jag nästan somnar på stället och får göra resten imorgon.

..

Sov inge bra inatt, först somnade jag inte fören klockan var två och när jag väl låg där så kändes sängen så himlans tom. Som tur är slipper jag att sova själv snart, jag har blivit översocial igen :) det är ett bra tecken.

..

Undra om man kan övertala mamma att låta mig skaffa en råtta.. Malin hade med sina två sötisar idag och man blir bra sugen på att ha en egen. Men jag fick ju låna Iris under lektionen, hon traskade runt innanför tröjan på mig så nu är överkroppen fylld av små rivmärken.

Visste ni en sak?

Man brukar koppla änglar till flickor med blont hårsvall..

Men grejen är den att jag känner en ängel, men hon är inte blond. Hennes hår är mörkt och hon har ögon gröna som skogens kronor om sommaren. Hennes skratt är som en pil, det borrar sig rakt in igenom ens hjärta och det värmer upp ens kalla kropp. Hennes kramar får en att aldrig vilja släppa taget om henne. Den här ängeln vet inte om att hon är en ängel för när hon ramlade ner från himmelen så slog hon sig i huvudet och fick minnesförlust. Det var några människor som hittade henne, dem fick henne att tro att hon var ett spöke. Under flera år gick hon runt som en genomskinlig vålnad runt människorna, det var ingen som såg henne i ögonen och kunde se att där inne så strålade hennes ängla själ. Men en dag så började en person att pratat med henne, först var det bara om små saker men den här personen såg att det var något speciellt med den här flickan. Dag för dag så började dem två att utveckla något speciellt, men ängeln vågade inte se vad det kunde leda. Hon började komma med undanflykter men den andra flickan fortsatte att prata med henne, försökte att ta reda på vad som var så speciellt med den mörkhåriga flickan. Tillslut så hade ängelns murar rasat och då insåg människan att hon var en ängel. En ängel med trasiga vingar och djupa ärr efter tiden som spöke. Ängeln och människan började umgås och med tiden var dem som ett. Andra människor började märka av ängeln nu, dem började fatta att hon inte var ett spöke utan en ängel.

..

En ängel med trasiga vingar och ett hjärta av det renaste guld.
Jag älskar den här ängeln och tänker inte låta någon någonsin ta ifrån hennes vingar och glöd igen!

Yin och Yang.

Slutet på en helg och snart början på en ny vecka. Helgen har gått fort men det är ju så pass vanligt nu att man knappt tänker på det. Lördagen och söndagen var efterlängtade, tog en lååång sovmorgon på lördagen och vaknade av att Fine ringde mig och ville ha med mig på en promenad. Tog en promenad med Fine, Robin, Zazza och Kelly ett tag och resten av dagen spenderade jag med Fine och Robin. Johannaes var riktigt kramig och söt den dagen, först vart jag misstänksam på honom men det visade sig kanske vara så att det var ett tag sedan han såg mig. Han var kramade om mig, pussade på mig och bjöd mig på hans godis fast jag själv hade en jätte stor påse med godis. Han var bara bedårade den dagen :) Fine sov över hos mig, det var ett tag sedan hon var här. Vi kollade på filmen RÅTTATOUILLE eller det var snarare Fine som kollade eftersom som jag kände mig rastlös och gick runt och gjorde annat. Vaknade sent idag och följde sedan Fine en bit hem, kom hit igen och började tvätta..det är kanske andra eller tredje gången jag tvättar själv!

ja, jag är lat och vet knappt hur man tvättar.

..

I don't care, say what you want.

I don't listen to you anymore.

I need you like a heart needs a beat.

Well you are the one the one that lies close to me.

Whisper's hello I miss you quite terribly.

I fell in love, in love with you suddenly.

Now there's no place else I could be but here in your arms.

I like where you sleep, When you sleep, next to me.

Apologize

I'm holding on your rope, Got me ten feet off the ground. And I'm hearing what you say but I just can't make a sound. You tell me that you need me. Then you go and cut me down, but wait! You tell me that you're sorry. Didn't think I'd turn around, and say... that it's too late to apologize. I'd take another chance, take a fall. Take a shot for you and I need you like a heart needs a beat .But it's nothing new. I loved you with the fire red. Now it's turning blue and you say... "Sorry" like the angel heaven let me think was you. But I'm afraid... I said it's too late to apologize, it's too late..

Dagens låt: Apologize - Timbaland feat. One Republic

Du och jag på samma spår igen!

Varje dag blir bara bättre och bättre, känns det som iallafall.

Ävenfast det kommer negativa saker i min väg så har jag än så länge kunnat tackla dom. Igår var det som sagt torsdag och först gjorde jag som alla andra dagar, gick i skolan. Det som var skillnad denna dag i skolan var att på idrotten så satt vi och pratade om kost och ätstörningar.. jag gillar det samtalsämnet men ändå så vill jag inte höra talas om det. Efter skolan åkte jag hem med Lina och båda två däckade på bussen. Satt och frös ihjäl medan jag väntade på att Emma skulle komma och ta mina mopednycklar, hon hade fått den stora äran att hämta den i Herräng och sedan leverara den till mig. Jag kom hem slängde väskan på sängen, lagade mina byxor och sedan gick jag ner för att få mitt hår klippt. Mitt hår är nu mera axellångt och uppklippt :) jag är sååå nöjd! men jag vet inte riktigt vad Fine och Martin kommer säga eftersom dom ville att jag skulle låta mitt många "fina" hår vara som det var. Gick hem glad och fick höra minst 4 orsaker som kunde ha orsakat Emmas död på min moped, vad kunde man annars göra än att skratta det lät bra roligt. Vi babblade på och tiden gick, Emma övertalade mig att följa med henne en bit till handbollsträningen och självklart så lyckades hon. Hon lyckades till och med så att jag gick HELA vägen till sporthallen och stannade där tills hon skulle börja.. hon har sin charm som man inte kan säga nej till.

Min Emma är tillbaka!

Och jag har saknat henne jätte mycket insåg jag när vi gick där återigen arm i arm.

Du och jag på samma spår igen!

<3

You hold me in your hands.

Find me here and speak to me. I want to feel you, I need to hear you. You are the light that's leading me to the place where I find peace again. You are the strength that keeps me walking. You are the hope that keeps me trusting. And how can I stand here with you and not be moved by you. Would you tell me how could it be any better than this. You calm the storms and you give me rest. You hold me in your hands. You won't let me fall. You still my heart and you take my breath away. would you take me in take me deeper now.

Jag längtar som tusan!

Silverstein

Den 10 december

Varför går tiden aldrig snabbt när man vill?

Mesta dels har tiden bara svichat förbi mig utan att jag har kunnat stoppa upp den. Men NU bara för att jag vill att tiden ska gå snabbare, då saktar den ner! Just nu vill jag hoppa över dagar för att kunna få göra allt det som jag vill. Jag vill egentligen slippa dagen idag och hoppa till imorgon. Sedan kan tiden få gå ganska så fort tills jag träffar Fine och så kan den få gå i snigelfart igen. Sedan snabbspola till onsdag eftermiddag och sedan kan den gå på slowmotion. Det finns så mycket man vill göra men man har inte tiden till det, det kommer bara flera och flera läxor hela tiden. Det känns som om man inte gör annat än att tänker på skolan hela tiden, man sitter och planerar vad man ska göra nästan varje dag för att man måste plugga något jämt. Det svåraste just nu är att skriva två dikter som jag måste göra, jag kan inte skriva dikter.. inte på kommando iallafall. Men jag ska gå och sätta mig någonstans när jag kommer hem och försöka att skriva den engelska dikten iallafall, den andra får vänta tills jag har druckit coca-cola. Vi har börjat med atomer och sånt som man gjorde på högstadiet igen och Titti våran lärare pratade om att i trean ska vi till Forsmark. Ida vände sig direkt mot mig och log :) det kan vara så att jag har pratat en del om Forsmark, inte kärnkraftverket utan skolan och allt annat där. Jag har ingen ork att egentligen vara kvar i skolan..huvudet gör ont och jag är så förbannat trött. Men det är samhällskunskap och det kan vara bra att gå på den så att jag kan få veta om vilket jäkla parti det är jag ska så och babbla om sedan. Vilket visade sig vara KRISTDEMOKRATERNA!...suck.

..

Jag kommer iallafall att äta mig fet på polkagrisar :) våran klass säljer och jag vill handla 8 stycken.. men det blir kanske lite väl mycket att trycka i sig. Har redan ätit en och GUD vad gott det var!

Dina hjärtslag är mina hjärtslag.

When I am down and my soul so weary.

When troubles come and my heart burdened be.

Then, I am still and wait here in the silence.

Until you come and sit awhile with me.

You raise me up, so I can stand on mountains.

You raise me up, to walk on stormy seas.

I am strong, when I am on your shoulders.

You raise me up... To more than I can be.

Like a rock hit my heart.

Just nu har jag en plan över hur min vecka ska se ut.

Jag ska plugga något VARJE dag och det ska jag göra någon timme efter att jag har ätit och vilat upp mig. Sedan så har jag några andra mera sociala och roliga saker inplanerade, Gå en promenad med Linn, Klippa mig och sedan träffa min älsklings groda! <3 I helgen ska jag träffa min älskling Fine och jag hoppas att vi kan få till några timmar där vi inte behöver tänka på tiden eller något sånt. Jag har saknat henne på något sätt som inte riktigt går att förklara. Annars så är det ganska så blankt i mitt veckoschema och den tiden kommer garanterat gå till att plugga. Jag funderar även på om jag kanske ska börja ut och jogga.. alltså ja, något är det med mitt huvud som gör att jag vill ändra på saker och ting.

Jag skulle ha skrivit det här igår men, det kommer nu istället. Jag satt med Camilla på vägen hem igår och hon gav dom mest underliga/sjuka svar och meningar jag någonsin hört! Gud vad jag satt och kommenterade det hela vägen hem.

Being faced with what I'm faced with I feel.

Like I can't rock, Like a rock hit my heart.

Started to chain the day and exploded into pieces.

I've got a feeling in my gut now fills me.

With so much hope, Said fuck it I'm fine.

Ett litet klösande monster.

Indelning av inlägget:

.

Tankar: Varför känns det som om att jag står stilla och alla andra springer runt mig i 110 km/h? Det känns som överhuvudtaget livet springer ifrån mig. Jag hinner knappt stanna upp och se vad som händer runt omkring mig för att allt går så snabbt. Jag fokuserar just nu på att försöka ta mig vidare, att inte stanna upp och hamna i en svart grop. För jag vet att just nu så behövs min lilla positiva sida för att hjälpa någon som står mig så otroligt nära. Ändå så känns det som om jag inte vill se, jag vill inte fatta och jag vill framför allt att allt ska bli som vanligt igen. Just nu orkar jag inte med flera hål i marken och jag försöker verkligen att inte ta på mig saker men detta är annorlunda, det här är inget som jag tar på mig medvetet utan detta är något som är en del av mig.. Det är lite svårt att inte må dåligt när det känns som om ens ena sida av kroppen är bortdomnad.. när man känner att något inom en river och sliter. Det värsta är att känna att man inte kan göra något..Att man bara kan stå där med det lilla klösande monstret inom en och ett hjärtat som slår så starkt för någon.

.

Hjälplöshet..varför måste det finnas något sådant?

Vad som än händer, så kommer jag alltid att finnas där ävenfast att jag inte kan göra något.

.

Händelser: I fredags så umgicks jag med Robin, det var trevligt och vi babblade på som vanligt. Det är roligt att ha en killkompis som nästan babblar lika mycket som mig ävenfast det är jag som babblar mest men ändå. Medan jag var där så började jag sakna Martin mer och mer för varje minut och det hela slutade med att jag och Robin gjorde upp en plan så att jag kunde ta mig hem och dit. Lördag morgon var det bara att vakna ganska så tidigt för att åka med familjen Mattsson till Östhammar där dom skulle cykla BMX. I vanliga fall hade jag vart vid banan och kollat hela tiden men jag hade ingen lust, jag kollade på dom två första heaten och sedan så frös jag för mycket för att orka stå där och kolla. Gick och la mig i baksätet på bilen och läste boken jag köpte i veckan, jag älskar den boken och jag måste, MÅSTE ha den andra delen. Sedan vart jag så otroligt otålig och ville bara att vi skulle skynda oss till Forsmark så jag kunde få krama om både Fine och Martin. Den kvällen var det fotboll OCH jag somnade inte(?!) det är stora framsteg det. Men jag vart ändå idiotförklarade när jag började fråga frågor om hur fotbolls reglerna funkar.. det var ganska så många som skrattade åt mig då. Möller och Håkan var iallafall snälla och förklarade svaren på mina idiotiska frågor så jag fattar lite grann nu iallafall. Söndagen var bara slö och jag var trött hela tiden, passade på att plugga till provet vi hade idag och kollade på Stockholm live när jag hade tröttnat. Runt åtta tiden åkte jag och Robin från Östhammar till Uppsala där jag fick spendera natten i Simons rum, när vi kom till Boye (stället Robin bor på) så åt jag glass och drack varmt vatten med socker och mjölk.. ja, det låter sjukt men det är ganska gott :) men vem har sagt att jag är normal liksom? Vi satt på Robins rum fram till klockan 00.10 med hans barackkompisar och dom var riktigt härliga allihopa. Vaknade nio i morse vilket betyder för mig att jag fick en sovmorgon på två timmar! Åkte statsbussen för första gången och när jag väntade på stationen mötte jag Hanna, hennes tåg var försenat så jag fick sällskap på bussen till skola. Sedan har dagen bara passerat engelska B, prov i djurvård och sedan en lektion där vi antecknade 3 sidor.

.

Jag har nu bestämt mig för att ta pluggandet på allvar så nu har jag gjort ett schema över vilken dag jag ska plugga vad :) vi får se om jag kommer att kunna hålla det men..

Som en strypt skata.

Vad vet du om månljuset förrän du blivit sönderslagen under det och vad vet du om gryningen förrän du mött varje morgon med sömnlösa ögon. Vad vet du om solen förrän nån släckt alla ljusen och vad vet du om att inte vilja vakna längre. Ni kommer få se er ungdom ruttna framför er. Vad vet du om kärleken förrän du förgäves hatat den och vad vet du om när hjärtat kan bränna. För kärlek som aldrig kan dö men inte heller leva.

Jag blir hellre ensam än lycklig med nån annan.

- Håkan Hellström

Helt plötsligt har jag börjat lyssna på honom.. vad är det som har hänt egentligen? Jag som egentligen tycker att han sjunger som en strypt skata, visst det gör han fortfarande men texterna är riktigt bra det måste jag erkänna.

Maybe I...But what do I know.

Nu märks det verkligen att snart, väldigt snart kommer snön med sitt vita puder att begrava allt. Vädret skifta just nu otroligt mycket: Regn, hagel, blåst och helt plötsligt kommer solen fram och värmer ens hud. Jag vill verkligen inte ha vinter! det blir bara mörkt och kallt.. då vill man helst bara begrava sig i täcket och sova där tills solen kommer fram igen. Jag själv skiftar som vädret. Det börjar bli jobbigt att bara byta tankar och känslor huxflux.

Knowing nothing is better than knowing it all.

Jag har aldrig varit normal bara när jag går med dig.

Livet förändras vart jag än går och det kommer kanske inte alltid vara vi två.
Bara så länge det finns stjärnor över oss och bara så länge våra hjärtan klarar av att slå.
Men månen är död när jag tänker på det och himmlen är gjord av sten.
Så många broar jag bränt ingen tog mig riktigt över.
Men jag går inte isär när jag går med dig.
Jag har inga starka armar att bära dig på.

Jag är inte mycket, inte mycket att titta på

men du kommer aldrig att behöva ljuga igen och

du kommer aldrig behöva se mig ligga död på vägen..
Jag har aldrig varit normal bara när jag går med dig.

Now you've lost all self control!

Jag får ursäkta mig som inte har skrivitnågot inlägg men tiden har helt enkelt inte funnits för det.

Måndagen: Kom hem från skolan och träffade Emma. Skjusade hem henne och hjälpte till med ekologiläxan hon hade. Åkte ner till Jens för att övertala honom att hålla mig sällskap en bit påvägen men han fick inte ut mopeden och Monika skjusade då hem mig så mopeden fick stanna kvar där. Sov hos Fine och gick upp klockan 03.10 för att börja åka mot Ullared.

Tisdagen: Spenderade flera timmar i en bil, jag sov för det mesta. Shoppade sedan loss när vi kom fram och jag kom hem 982 kronor fattigare. Så nu har jag iallafll lite nya kläder :)

Onsdag: Kom hem klockan ett på morgonen och sedan var det skolan som gällde, trodde jag skulle somna till hela tiden. Sedan träffade jag Emma :) vi var ute och gick i skogen och bara pratade på som vanligt. Vi bakade kladdkaka och jag åt upp all smekt som var i bunken. Gick ner till Jens för att hämta extra hjälmen men glömde såklart den! Åkte bussen hem och det visade sig att jag var utlåst när jag kom hem.

Torsdag: Var hos läkaren på morgon och sedan fick jag huvudvärk så jag stannade hemma från skolan, sov fram till klockan ett. Runt fyra tiden ska jag ta bussen hem med Jens för att hämta hem min moped sedan har jag ingen aning om vad som kommer ända i kväll, har jag tur har Martin tid att ringa mig imellan allt pluggande.

But thoughts they change and times they rearrange.

Nu har ännu en helg bara runnit genom fingrarna, vart fan tar all tiden vägen?!

Vad jag gjorde i fredags, det har jag just nu ingen som helst aning om faktiskt.. Eller jag måste ju ha gjort något men vad, det är frågan och bara jag får kolla i min kalender så kan jag säga på en gång vad jag hade för mig den dagen. Jag skulle egentligen ha åkt ut till Forsmark och gått på temafesten men eftersom det var dop på lördagen så gick inte det. Lördagen den minns jag faktiskt! Kan ju ha vart för att först satt jag i en bil i mer än två timmar för att först hämta Caroline på konfaläger och sedan åka till Skutskär för att gå på dop.. men det var ett överaskningsbröllop! Jag satt och stor gapade när min kusin kom gåendes i en brudklänning, jag ska lägga ut bilder där ifrån sedan när jag kommer hem. Nu får jag ju inte glömma att säga att min lilla söta kusinbarn Hampus var barnet som "dopade" sig.

YEAH! Nu minns jag vad jag gjorde i fredags...smart av mig eller hur?

Jag var och fikade med Pontus :) Sedan var träffade jag Robin och vi missade bussen vi skulle ta hem så Monika kom och hämtade oss i Uppsala istället för att vi skulle ha vart där till tio någoting.

Okej, tillbaka till lördagen. Efter att vi hade firat brudparet och doparbarnet så fick jag skjus ut till Forsmark för att träffa Martin, Fine, Linn, Robin och alla andra som finns där. Det vart en hel del tårar när jag och Fine pratade.

TRISSE ÄLSKAR SIN FINE!

Söndagen, den var en dag av förvirrig.

Jag har fortfarande inte riktigt fått in dom orden i huvudet och jag kan verkligen inte fatta...

Dagens låt: Anberlin - A day late

SILVERSTEIN <3

Idag fick jag mina efterlängtade biljetter till Silverstein konserten den 10/12. Fick också se Linn med sin nya frisyr! Och den var super snygg, och det är något åt det hållet jag ska klippa mig fast utan någon färgning och ganska många centimetrar längre. Var hemma från skolan idag för att försöka bli kvitt min förkylning och jag trodde att det hade funkat tills nu på kvällen har näsan börjat rinna igen och det små kliar i halsen. Jag har bara tagit det lugnt hela dagen, kollat på tv med pappa och sedan så kollade jag på Troja. Skulle försöka vara duktig och göra engelska läxan men hade såklart glömt boken i skolan... så imorgon blir det till att plugga direkt på morgonen.

Håller jag på att släppa taget?

The memories in our hearts, I won't forget.

..

Hur reglerar kroppen den inre temperaturen?

Hur smälter den isbitar?

hur många veckor går det på en timme?

Hur många hjärtan går det på ett år?

Vad är värst, ensamheten eller rädslan för ensamhet?

Min mage känns just nu som ett stort tomt hål. Jag vill att det som fattas ska fylla ut tomrummet igen. Jag känner något annat där inne också, klor som river och sliter i mig från insida. Klöser och klöser så att det svider och blöder där inne, jag vet varför men vad kan jag göra åt saken? Jag känner mig ensam, egentligen är jag ju inte det.. men varför känner jag mig så för? Allt är inte bara dåligt, egentligen mår jag bra. Det är bara just nu som jag har dom här känslorna inom mig, förhoppningsvis överger dom mig till imorgon.

Idag skrev jag ekologi provet, det är nog ett godkänt iallafall. Sedan var det djurhuset på eftermiddagen, jag har djurhusvecka denna vecka. Det är ganska roligt, men vi har inte så mycket att göra där men. Idag behöver jag faktiskt inte plugga något och det är ganska så nice.

Vad är värst, ensamheten eller rädslan för ensamhet?

Och vilka är hudens uppgifter, varför kittlar det i handflatorna?

Vad händer i huden när det regnar pussar, varför vill jag ha dig för mig själv?

När du blundar tittar jag på dig.

När du blundar så tittar jag.

§ Om någon gifter sig med den som till följd av sinnessjukdom eller tillfälligt jag saknar dig sinnesförvirring eller av annan sådan orsak kom tillbaka ej äger rättslig handlingsförmåga, eller om någon ingår äktenskap som på yrkande av maken allt blir som vanligt kan för villfarelse eller svek dömas att återgå jag älskar dig dömes för olaga giftermål till böter eller fängelse högst två år.

§ Den som tillfogar annan person kroppsskada jag längtar efter dina händer sjukdom eller smärta eller försätter honom/henne i vanmakt eller annat sådant tillstånd jag är galen i dig dömes för misshandel till fängelse i högst två år eller jag hatar dig om brottet är ringa, till böter.

Things change.

Hur kommer det sig att man alltid tänker bra i duschen?

Det har jag börjat fundera på nu.

Varje gång jag ställer mig där under det varma vattnet sätter tankarna igång på riktigt. Vattnet har väl en renade effekt på både kroppen som i huvudet. Att bara stå där i flera minuter medan tankarna spinnar runt i 180 km/h är ganska avslappnade, det gör att jag kan släppa på mina så kallade känslomässiga gränser. Att luta ryggen mot det kalla kaklet och bara glida ner och sitta där på glovet. Då låter jag tårarna rinna på bäst dom vill, för att tårarna smälter ihop med vattnet och man ser ingen antydan till att jag har gråtit. Nu låter det som om jag bara gråter när jag duschar och så är det naturligtvis inte, just nu är det mycket som cirkulerar i mitt huvud.

.

Nu när allt har blivit så hastigt omskakat i min värld. Som en sån där kula med snö i som man skakar om för att få dom vita snöflingorna att virvla runt i det lilla snölandskapet därinne. Det känns som om någon har gjort så med mitt liv. Men ändå igenom allt detta som har hänt så är jag glad, glad över förändringarna som har hänt. Visst jag önskar ibland att det våre ogjort men.. saker förändras och man går vidare med eller utan det som försvann.

Just nu har jag många frågor men jag vet inte om jag vill höra svaren.

I rip my heart out, beacuse you are worth it!

Jag börjar störa mig på mina inlägg, det är samma sak varje gång. Skriver och berättar lite om vad som har hänt under dagen och det är väl allt. Jag fattar inte hur ni orkar läsa det.. så nu funderar jag på att jag kanske ska börja lägga ner lite mera känslor och tankar i mina inlägg.

Idag är det den 1 oktober, det innebär att jag och Martin har vart ett par i en månad. Visst under den här månaden har jag egentligen inte mått speciellt bra, det har hänt så mycket och mitt sinne har blivit överbelastat. Men Martin har alltid funnits där för att få mig att må bra igen, han får mig att under timmar att glömma bort allt som tynger mig och får mig att fokusera på allt bra som finns i mitt liv och för det är jag väldigt tacksam, att han har öppnat upp både mina ögon som mitt hjärta.

Ni vet, ibland får man bara infall och börjar tänka över hur ens liv har utspelat sig? Jag har en sådan dag idag. Jag tänker igenom alla detaljer alla ord och känslor som jag kommer på att jag har känt eller hört. Jag minns alla skratten, tårarna, kramarna och slagen som jag har fått under mina 17 år.

Jag har insett att jag är älskad av några,

men dom några betyder så mycket för mig att det gör att jag nästan drunknar i kärleken från dom!

Fine, jag har fått svar på en av dina frågor..

Det spelar ingen roll hur många gånger du sviker mig,

hur många gånger som du sårar mig..

därför att jag vet att du älskar mig och

jag älskar dig för mycket för att kunna stå ut med att mista dig.

I rip my heart out, beacuse you are worth it!